Konciliet i Chalkedon
Vikten av Konciliet i Chalkedon i dagens samhälle är obestridlig. Sedan urminnes tider har Konciliet i Chalkedon varit föremål för uppmärksamhet och studier av experter inom olika discipliner. Oavsett om det är som inspirationskälla, som debattämne eller som huvudperson i historiska händelser har Konciliet i Chalkedon satt en outplånlig prägel på kulturen och det kollektiva medvetandet. I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Konciliet i Chalkedon på olika områden och analysera dess relevans idag. Från dess inflytande på konst och litteratur, till dess roll i politik och vetenskap, fortsätter Konciliet i Chalkedon att vara ett föremål för fascination och kontroverser, vilket väcker intresse och reflektion i det samtida samhället.
Konciliet i Chalkedon var ett ekumeniskt kyrkomöte som ägde rum från den 8 oktober till den 1 november 451 i Chalkedon. Det var det fjärde av kristendomens första sju koncilier, och anses vara ofelbart i sina dogmatiska definitioner av den Romersk-katolska kyrkan och de Östortodoxa kyrkorna.
Vid kyrkomötet antogs chalkedonska trosbekännelsen, som handlar om Jesu natur och gudomlighet. Därmed fastslogs tvånatursläran (duofysitismen) och monofysitismen avvisades. Detta innebar också en brytning med de miafysitiska kyrkorna, som numera kallas för de Orientaliskt ortodoxa kyrkorna.
Mötet sammankallades av kejsar Marcianus, och 500 biskopar närvarade. Frågorna som behandlades var en fortsättning på den konflikt som föranlett Konciliet i Efesus 431.
Källor
- Hardon, John A. (1985) (på engelska). Pocket Catholic Dictionary. New York: Image Books Doubleday. sid. 123–124. ISBN 0-385-23238-1
Noter
- ^ Meyendorff, John (1989). Imperial unity and Christian divisions: The Church 450–680 A.D. Crestwood, NY: St. Vladimir's Seminary Press. ISBN 978-0-88-141056-3.
