De apostoliska fäderna

I dagens värld är De apostoliska fäderna ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Med det växande intresset för detta ämne är det viktigt att förstå dess implikationer och överväga dess inverkan på olika områden i samhället. Oavsett om det är ur ett historiskt, vetenskapligt, kulturellt eller socialt perspektiv har De apostoliska fäderna varit föremål för många debatter och diskussioner, vilket genererat ett ökande intresse för att veta mer om dess ursprung, dess utveckling och dess relevans idag. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till De apostoliska fäderna, analysera dess betydelse och ta upp olika synpunkter för att ge en fullständig översikt över detta fascinerande ämne.

De apostoliska fäderna är den generation kristna ledare, som var lärjungar till de tolv apostlarna, och alltså fick sin uppfattning om den kristna tron från någon som fått den direkt från Jesus Kristus. Bland dessa ledare finns Polykarpos, som var lärjunge till Johannes, Clemens, som var en av de första påvarna[källa behövs], Ignatius som var biskop i Antiochia, Barnabas och Papias. Dessa skrifter hade jämte Nya testamentet stort värde i fornkyrkan och ska inte förväxlas med Nya testamentets apokryfer, som inte anammats för gudstjänstbruk i kyrkorna (till skillnad från apokryferna till Gamla testamentet).

Benämningen används också om en samling skrifter från samma tid, kring år 90 till 150 e.Kr. Dessa skrifter är alltså, näst efter de nytestamentliga breven, de äldsta skriftliga vittnesbörden om den kristna församlingen, fornkyrkan. Skriftsamlingen består av:

Skriftsamlingen är senast i svensk översättning Olof Andrén och Per Beskow utgiven av bokförlaget Artos 2006.

Litteratur

Se även