I den här artikeln kommer vi att utforska Ekumeniskt koncilium, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både akademiker, experter och hobbyister de senaste åren. Ekumeniskt koncilium har visat sig vara ett komplext och mångfacetterat ämne som omfattar ett brett spektrum av perspektiv och tillvägagångssätt. Från dess påverkan på samhället till dess relevans inom det vetenskapliga området har Ekumeniskt koncilium varit föremål för debatt och diskussion i olika kretsar och discipliner. På dessa sidor kommer vi att fördjupa oss i de olika aspekterna av Ekumeniskt koncilium, utforska dess ursprung, utveckling och möjliga konsekvenser för framtiden. Vi hoppas kunna ge våra läsare en omfattande och berikande inblick i detta fascinerande ämne.
Ekumeniskt koncilium är ett världsomfattande kyrkomöte för att avgöra lärofrågor och rättsregler, som acceptes av flera inriktningar inom den kristna kyrkan.
De första sju kyrkomötena kallas ekumeniska både i den östortodoxa kyrkan och västliga kristenheten (Romersk-katolska kyrkan) och är även erkända av de flesta protestantiska kyrkor. På dessa möten avgjordes bland annat de kristologiska striderna.
Tjugoen kyrkomöten kallas koncilier, och ekumeniska, inom den Romersk-katolska kyrkan. Det första ekumeniska konciliet hölls 325 i Nicaea, och det senaste, tjugoförsta hölls i Rom 1962-1965 (Andra Vatikankonciliet).
De orientaliska kyrkorna erkänner enbart de tre första koncilierna. De benämns därför ibland "förkalcedonensiska kyrkor", syftande på att de inte accepterade konciliet i Chalkedon 451. Den ortodoxa kyrkan räknar förutom de sju ovan nämnda även Quinisextum (Konstantinopel 691).
De antitrinitariska kyrkorna, däribland Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, Jehovas vittnen, swedenborgianismen och unitarismen förnekar treenighetsläran och erkänner därför inte något av koncilierna.