Roadracing-VM 1977
Idag är Roadracing-VM 1977 ett ämne som har blivit aktuellt i samhället och väcker intresset hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Med tiden har Roadracing-VM 1977 blivit en konvergenspunkt för diskussioner, debatter och reflektioner i olika sammanhang, oavsett om det är i den akademiska, arbets- eller personliga sfären. Dess inverkan har nått en punkt där det är absolut nödvändigt att fördjupa sig i Roadracing-VM 1977, dess implikationer och dess inflytande på våra liv. I den här artikeln kommer vi att ta upp olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Roadracing-VM 1977, i syfte att bättre förstå dess omfattning och de möjliga implikationer det har i vårt nuvarande samhälle.
Världsmästerskapen i Roadracing 1977 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av elva Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 20 mars med Venezuelas Grand Prix och avslutades med Storbritanniens Grand Prix den 14 augusti.
För året fanns fyra nya VM-klasser som inte kördes tillsammans med Grand Prix-klasserna. F.I.M. gav den populära klassen för motorcyklar med en cylindervolym på max 750 kubikcentimeter VM-status under namnet Formula 750. Världens mest kända motorcykeltävling, Tourist Trophy på Isle of Man hade under flera år bojkottats av de flesta VM-förarna eftersom banan var för farlig. 1977 hade den slutligen tagits bort från Grand Prix-serien och ersatts av Storbritanniens Grand Prix på Silverstonebanan. F.I.M. ville dock behålla VM-status för TT-loppen och inrättade därför Formula TT i tre klasser, där segrarna på Isle of Man blev världsmästare.
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
|---|---|---|
| 500GP | .svg){kind=small} Barry Sheene
|
 Suzuki
|
| 350GP | Takazumi Katayama
|
Yamaha
|
| 250GP |  Mario Lega (Morbidelli)
|
Yamaha
|
| 125GP | Pierpaolo Bianchi
|
Morbidelli
|
| 50GP |  Ángel Nieto
|
Bultaco
|
| Sidvagn | George O'Dell/Arthur+Holland
|
Yamaha
|
| Formula TT1 | Phil Read
|
- |
| Formula TT2 | Alan Jackson junior
|
- |
| Formula TT3 | John Kidson
|
- |
| Formula 750 |  Steve Baker
|
- |
500GP
Mästare blev Barry Sheene.
Delsegrare
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
.svg){kind=small} San Carlos
|
Barry Sheene
|
Suzuki |
 Salzburgring
|
 Jack Findlay
|
Suzuki |
 Hockenheim
|
Barry Sheene
|
Suzuki |
| Imola
|
Barry Sheene
|
Suzuki |
 Paul Ricard
|
Barry Sheene
|
Suzuki |
 Assen
|
Wil Hartog
|
Suzuki |
.svg){kind=small} Spa
|
Barry Sheene
|
Suzuki |
 Anderstorp
|
Barry Sheene
|
Suzuki |
 Imatra
|
Johnny Cecotto
|
Yamaha |
 Brno
|
Johnny Cecotto
|
Yamaha |
| Silverstone
|
Pat Hennen
|
Suzuki |
Slutställning
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Barry Sheene
|
Suzuki | 107 |
| 2 | Steve Baker
|
Yamaha | 80 |
| 3 | Pat Hennen
|
Suzuki | 67 |
| 4 | Johnny Cecotto
|
Yamaha | 50 |
| 5 | Steve Parrish
|
Suzuki | 39 |
| 6 | Giacomo Agostini
|
Yamaha | 37 |
350GP
Delsegrare
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| San Carlos
|
Johnny Cecotto
|
Yamaha |
| Hockenheim
|
Takazumi Katayama
|
Yamaha |
| Imola
|
.svg){kind=small} Alan North
|
Yamaha |
| Jarama
|
Michel Rougiere
|
Yamaha |
| Paul Ricard
|
Takazumi Katayama
|
Yamaha |
.svg){kind=small} Opatija
|
Takazumi Katayama
|
Yamaha |
| Assen
|
Kork Ballington
|
Yamaha |
| Anderstorp
|
Takazumi Katayama
|
Yamaha |
| Imatra
|
Takazumi Katayama
|
Yamaha |
| Brno
|
Johnny Cecotto
|
Yamaha |
| Silverstone
|
Kork Ballington
|
Yamaha |
Slutställning
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Takazumi Katayama
|
Yamaha | 95 |
| 2 | Tom Herron
|
Yamaha | 56 |
| 3 | Jon Ekerold
|
Yamaha | 54 |
| 4 | Michel Rougiere
|
Yamaha | 51 |
| 5 | Kork Ballington
|
Yamaha | 46 |
| 6 | Olivier Chevallier
|
Yamaha | 39 |
Källor
| |||||