Roadracing-VM 1966
I den här artikeln ska vi utforska Roadracing-VM 1966 och dess inverkan på olika aspekter av våra liv. Roadracing-VM 1966 är ett ämne som har väckt många människors intresse de senaste åren, eftersom det täcker ett brett spektrum av situationer och sammanhang. Från dess inflytande i den personliga sfären till dess betydelse i yrkesvärlden spelar Roadracing-VM 1966 en avgörande roll för hur vi lever och fungerar i samhället. Genomgående i den här artikeln kommer vi att analysera olika perspektiv och fallstudier relaterade till Roadracing-VM 1966, i syfte att bättre förstå dess relevans och hur det kan påverka våra beslut och handlingar på en daglig basis.
Världsmästerskapen i Roadracing 1966 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av tolv Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 30 april med Spaniens Grand Prix och avslutades med Japans Grand Prix den 15 oktober.
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
|---|---|---|
| 500GP |  Giacomo Agostini (MV Agusta)
|
 Honda
|
| 350GP | .svg){kind=small} Mike Hailwood
|
Honda
|
| 250GP | Mike Hailwood
|
Honda
|
| 125GP |  Luigi Taveri
|
Honda
|
| 50GP |  Hans-Georg Anscheidt (Suzuki)
|
Honda
|
| Sidvagn | / Fritz Scheidegger/John Robinson
|
BMW
|
Säsongen i sammanfattning
Honda presenterade en ny fyrcylindrig 500-kubikare samt nya motorcyklar i de fyra mindre klasserna. Trots Hondas satsning vann Suzuki 50cc-titeln genom Hans-Georg Anscheidt. Han säkrade segern i sista deltävlingen, Japans Grand prix, före Hondas Luigi Taveri. Yamaha slogs med Honda hela säsongen om 125-VM. De båda japanska fabrikerna tog fem segrar var och Hondas Taveri tog världsmästartiteln från Yamahas Bill Ivy.
Mike Hailwood, som lämnat MV Agusta till förmån för Honda, vann 250-mästerskapet överlägset. Han vann de åtta första racen samtidigt som Phil Read kämpade med Yamahas nya V-fyra. Hailwood tog en dubbel genom att också vinna 350-klassen före MV Agustas Giacomo Agostini. Hondas Jim Redman vann de två första deltävlingarna i 500-klassen. Sedan kraschade han i Belgien och bröt sig. Agostini tog över VM-ledningen och höll undan för den starkt avslutande Hailwood som vann tre av de sex sista racen. Honda vann alla fem konstruktörsmästerskapen för tvåhjulingar.
1966 års Grand Prix-kalender
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Poängräkning
De sex främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De tre bästa resultaten räknades i mästerskapen för sidvagnarna, de fyra bästa resultaten räknades för 50cc, de fem bästa för 350cc och 500cc och de sex bästa resultaten för 125cc och 250cc.
| Plats | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Poäng | 8 | 6 | 4 | 3 | 2 | 1 |
Källor
- Büla, Maurice & Schertenleib, Jean-Claude (2001). Continental Circus 1949-2000. Chronosports S.A. ISBN 2-940125-32-5
- http://www.motogp.com/en/Results+Statistics/1966
- http://racingmemo.free.fr/MOTO-GP-1966.htm
| |||||