I den här artikeln kommer vi att utforska vilken inverkan Roadracing-VM 1957 har haft inom olika samhällsområden. Sedan dess ankomst har Roadracing-VM 1957 fångat miljontals människors uppmärksamhet och har skapat diskussioner kring dess inflytande på olika sfärer. Under åren har Roadracing-VM 1957 visat sig vara ett relevant ämne som har utlöst betydande förändringar i hur vi relaterar, arbetar och underhåller oss själva. I denna mening är det viktigt att analysera hur Roadracing-VM 1957 har förändrat vår verklighet och vilka konsekvenser det har för framtiden. Från dess uppkomst till nutid har Roadracing-VM 1957 satt en outplånlig prägel på samhället, vilket får oss att reflektera över dess påverkan och möjliga långsiktiga konsekvenser.
Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
---|---|---|
500GP | ![]() |
![]() |
350GP | ![]() |
![]() |
250GP | ![]() |
![]() |
125GP | ![]() |
![]() |
Sidvagn | ![]() |
![]() |
Världsmästerskapen i Roadracing 1957 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av sex Grand Prix i fem klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 19 maj med Västtysklands Grand Prix och avslutades med Nationernas Grand Prix i Italien den 1 september.
Det blev nya världsmästare i alla klasser. Den ende som vunnit VM tidigare var 250cc-segraren britten Cecil Sandford på Mondial, som vunnit 125cc-VM 1951. I huvudklassen 500cc tog italienaren Libero Liberati på Moto Guzzi sin första titel efter att ha segrat i fyra av sex Grand Prix. I 350-kubiksklassen vann australiensaren Keith Campbell på Moto Guzzi. 125-klassen togs hem av italienaren Tarquinio Provini på Mondial.
De italienska motorcykeltillverkarna, däribland de ledande märkena Moto Guzzi, Gilera, Mondial och MV Agusta, kom under året överens om att sluta tävla i världsmästerskapen efter 1957 års säsong av ekonomiska skäl. MV Agusta ångrade sig och fortsatte, men 1957 anses som slutet på roadracingens första gyllene era.
Omgång | Datum | Grand Prix | Bana | Segrare 125cc | Segrare 250cc | Segrare 350cc | Segrare 500cc | Segrare Sidvagn |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | 18 maj | ![]() |
Hockenheimring | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
2 | 7 juni | ![]() |
Snaefell mountain course | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
3 | 29 juni | ![]() |
TT Circuit Assen | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
4 | 7 juli | ![]() |
Spa-Francorchamps | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
5 | 10 augusti | ![]() |
Dundrod Circuit | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|
6 | 1 september | ![]() |
Monza | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
De sex främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De fyra bästa resultaten räknades i mästerskapen för samtliga klasser.
Plats | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
---|---|---|---|---|---|---|
Poäng | 8 | 6 | 4 | 3 | 2 | 1 |
|