Kaspiska havet

I dagens artikel ska vi prata om Kaspiska havet, ett ämne som har väckt stort intresse genom åren. Kaspiska havet är en fråga som har fångat mångas uppmärksamhet på grund av dess relevans i dagens samhälle. Det spelar ingen roll om du är expert på området eller om du knappt har hört talas om Kaspiska havet, den här artikeln kommer att ge dig nyckelinformation och hjälpa dig att bättre förstå alla aspekter relaterade till detta ämne. Utefter dessa linjer kommer vi att utforska olika aspekter av Kaspiska havet, från dess ursprung till dess inverkan idag, för att ge dig ett fullständigt och detaljerat perspektiv på denna viktiga fråga. Missa inte detta tillfälle att komma in i den spännande världen av Kaspiska havet!

Kaspiska havet
Kaspiska sjön
Endorheisk sjö
Satellitbild över Kaspiska havet.
Satellitbild över Kaspiska havet.
Länder Azerbajdzjan Azerbajdzjan, Iran Iran, Kazakstan Kazakstan, Ryssland Ryssland, Turkmenistan Turkmenistan
Städer Baku, Rasht, Aktau, Machatjkala, Türkmenbaşy
Koordinater 41°N 51°Ö / 41°N 51°Ö / 41; 51
Källa Volga
 - höjdläge −28 m ö.h.
Utflöde Genom avdunstning
Längd 1 200 km
Bredd 435 km
Medeldjup 184 m
 - Maximalt djup 1 025 m
Volym 78 200 km³ ?
Flodbäcken 3 626 000 km²
Area 371 000 km²
Geonames 630671
Kaspiska havets avrinningsområde.
Kaspiska havets avrinningsområde.
Kaspiska havets avrinningsområde.
Karta över Kaspiska havet, 1720
Karta över Kaspiska havet med omgivande länder, från 1726.
Kaspiska havet vid Türkmenbaşy.
Oljefält vid Baku.
Baku, med Kaspiska havet i bakgrunden.
Stenka Razin (Vasilij Surikov)

Kaspiska havet eller Kaspiska sjön (ryska: Каспийское море (Kaspijskoje more); persiska: دريای خزر (Dariaye Xazar); azerbajdzjanska: Xəzər dənizi; turkmeniska: Hazar deňzi; kazakiska: Каспий теңізі (Kaspij tenizi), är jordens största insjö, med en yta på 374 000 km² och en volym på 78 200 km3. Sjön är endorheisk (har inga utflöden) och är belägen på gränsen mellan Asien och Europa, mellan länderna Iran, Azerbajdzjan, Ryssland, Kazakstan och Turkmenistan. Maxdjupet i sjön är cirka 1 025 meter.

Salthalten i Kaspiska havet ligger på ungefär 1,1 procent, ungefär en tredjedel av salthalten i de flesta haven. Enligt Strabon är sjön namngiven efter ett forntida folk kallat Kashyapas (Sanskrit). Kaspiska havet är känt som Qazvin قزوين eller بحر قزوين på gamla arabiska kartor. I Iran är den ibland kallad Daryâ-ye Mâzandarân eller دریای مازندران.

Föroreningar från oljeindustrin och dammar i floder som rinner ut i den har skadat dess ekologi. Det förutspås att under 2000-talet kommer havets djup att minska med 9–18 m på grund av den globala uppvärmningen och processen med ökenspridning, vilket orsakar en ekocid.

Historia

Kaspiska havet är, liksom Svarta havet och Medelhavet en rest av Tethyshavet. Under historiens gång har sjön till och från helt torrlagts men återfyllts under våtare epoker.

Människan har, enligt utgrävningar vid Behshahr i Mazandaran, varit bosatt i området cirka 75 000 år.

Mellan 800- och 1000-talet utförde ruserna flera expeditioner på Kaspiska havet.

Geografi

Kaspiska havet har en ytnivå 28 meter under havets och ett största djup på 1 023–1 025 meter under havet och tillhör världens yttersta platser. Sjön ligger mellan Kaspiska sänkan i norr, Kazakiska stäppen (Kirgiziska stäppen) i nordost, Turansänkan i öster, Elburz i söder och Kaukasus i väster.

De viktigaste tillflödena är Volga (står för cirka 80 % av inflödet), Ural, Terek och Kura. Andra större tillflöden är Aras, Emba, Kuma, Samur, Sefid och Sulak. Sjön har inget utflöde, utan är endorheisk, det vill säga att vattnet avgår genom avdunstning.

En stor del av kustområdena ligger även de på cirka 28 meter under havsnivån. Sjöns storlek har de senaste decennierna minskat på grund av dammar och konstbevattning som bromsar vattentillförseln. Kaspiska havet delas in i en grundare norra halva och en djupare södra. De båda halvorna skiljs åt av en grundare passage som förbinder halvöarna Apsjeron (i Azerbajdzjan) och Tjeleken (i Turkmenistan) på var sin sida om sjön. Till sjön räknas också den mycket grunda bukten Kara-Bogaz-Gol just norr om Tsjeleken-halvön, men denna bukt håller på att förvandlas till en salt sumpmark och är i det närmaste avskuren från Kaspiska havet av en landremsa.

Djupskillnaden, i kombination med att det största tillflödet av sötvatten sker i norra delen av sjön, skapar en ojämn salthalt i sjön. I norra delen är sjön praktiskt taget saltfri, medan salthalten ständigt stiger i söder. Saltast är Kara-Bogaz-Gol, där det uppmäts en salinitet på 35 procent. Mitt i sjön är salthalten 11–13 psu (practical salinity unit), eller 1,1–1,3 procent, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av salthalten i oceanernas havsvatten.

De största städerna vid Kaspiska havet är den ryska hamnstaden Astrachan och den azerbajdzjanska huvudstaden Baku.

I sjön finns ett femtiotal öar, främst i den norra delen. De största öarna är Chechen, Tyuleny, Morskoy, Kulaly, Zhiloy och Ogurchin.[Engelsk transkription från ryska?] Ön Bulla i Bakubukten är känd för sina stora oljetillgångar, liksom Pirallahi på andra sidan Apsjeronhalvön. På Nargin har det tidigare legat en sovjetisk militärbas.

Klimat

Somrarna är varma runt hela sjön; medeltemperaturen för juli ligger på 25 till 28 plusgrader i sjöns samtliga kusttrakter. Vintertid råder däremot stora skillnader i medeltemperatur mellan sjöns norra och södra delar. Vid den iranska kusten ligger medeltemperaturen för januari på några få plusgrader, medan sjöns nordöstra del har en medeltemperatur kring 15 minusgrader.

Ekonomisk betydelse

Borrplattform.

Kaspiska havet är mycket rikt på petroleum och naturgas. Under 2012 producerades ca 2,6 miljoner fat olja per dag. I sjön finns även en omfattande fiskerinäring på framförallt sill (Clupea harengus) och karpfiskar (Cyprinidae) samt persisk stör (Acipenser persicus), från vilken man får den berömda ryska och iranska kaviaren. I Kara-Bogaz-Gol utvinns salt.

Fauna

Förutom ovan nämnda fiskar finns bland annat kaspisk säl (Pusa caspica), kaspisk trut (Larus cachinnans) och skräntärna (Hydroprogne caspia).

Ön Vulf har tidigare haft ett mycket rikt djurliv, som till stor del förstörts av oljeindustrin.

Referenser

  1. ^ ”Kaspiska havet”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/kaspiska-havet. Läst 18 oktober 2009. 
  2. ^ Lake Profile: Caspian Sea. LakeNet.
  3. ^ Strabo, 11.2.15. Strabon anger ett förlorat verk av Eratosthenes som sin källa.
  4. ^ Olsson, Suzanne. Jesus in Kashmir The Lost Tomb. sid. 22. http://books.google.co.uk/books?id=x0kzWF_FCf8C&pg=PA22&lpg=PA22&dq=Kashyap+caspian+sea&source=bl&ots=s0x12NXT-J&sig=ZsVJu8RJX2BybXYPRvD-ZnkXzOo&hl=en&ei=AOjMSZyDIMWOjAeOg_XcCQ&sa=X&oi=book_result&resnum=9&ct=result 
  5. ^ Dumont, Henri (1995-10). ”Ecocide in the Caspian Sea” (på engelska). Nature 377 (6551): sid. 673–674. doi:10.1038/377673a0. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/377673a0. Läst 1 september 2023. 
  6. ^ Frank Wesselingh; Matteo Lattuada (23 december 2020). ”The Caspian Sea is set to fall by 9 metres or more this century – an ecocide is imminent” (på engelska). The Conversation. http://theconversation.com/the-caspian-sea-is-set-to-fall-by-9-metres-or-more-this-century-an-ecocide-is-imminent-152229. Läst 1 september 2023. 
  7. ^ Farid Alakbarli (12-15 juli 2004). ”On Presence of Scandinavians in Caspian Sea during Middle Ages (9th-11th Centuries)” (på engelska). Institute for Medieval Studies. http://www.aamh.az/alakbarli/index.files/vikings/Vikings.htm. Läst 3 januari 2016. 
  8. ^ ”Kaspiske hav”. Store norske leksikon. http://snl.no/Kaspiske_hav. Läst 21 juli 2011.  (bokmål)
  9. ^ Encyclopædia Britannica Online: Caspian Sea. Hämtdatum 23 juni 2008
  10. ^ Klimatkartor för Europa i "Svensk Skolatlas"
  11. ^ ”Oil and natural gas production is growing in Caspian Sea region”. http://www.eia.gov/todayinenergy/detail.cfm?id=12911. Läst 13 november 2014. 
  12. ^ ”Overview of oil and natural gas in the Caspian Sea region”. http://www.eia.gov/countries/analysisbriefs/Caspian_Sea/caspian_sea.pdf. 

Externa länkar

Auktoritetsdata