Labradorhavet

Ämnet för Labradorhavet är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet de senaste åren. Oavsett om det beror på dess relevans i dagens samhälle, dess inverkan på människors dagliga liv eller dess betydelse i det historiska sammanhanget, är Labradorhavet ett ämne som inte lämnar någon oberörd. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter och perspektiv relaterade till Labradorhavet, med syftet att ge en bred och komplett vision om detta ämne. Från dess ursprung till dess utveckling över tid, inklusive dess implikationer inom olika områden, syftar den här artikeln till att erbjuda en djup och koncis titt på Labradorhavet.

Labradorhavet

Labradorhavet ([1]) är ett randhav till Atlanten och dess nordvästra del, beläget mellan Labradorhalvön och Grönland. Mot norr är havet förbundet med Baffinbukten genom Davis sund och i väst genom Hudsonsundet sammanbunden med Hudson Bay. Den i öst angränsande delen av Atlanten mellan Grönlands sydspets (Kap Farvel) och Danmarkssundet kallas för Irmingerhavet.

Den kalla, lågsaltade Labradorströmmen flyter åt söder längs den kanadensiska kusten medan den med högre salthalt samt varmare Västgrönländska strömmen flyter norrut längs grönländska kusten. Då Labradorströmmen för med sig en påtaglig mängd isberg är den huvudsakliga båtrutten i den östra delen av havet.[2] Havet är i genomsnitt 3000 meter djup. Roald Amundsen använde Labradorhavet för att ta sig till Berings sund under sin resa 1903-1906.[3] Den norra och västra delen av havet är istäckt från december till juni.

Labrador- och Västgrönlandsbankerna har varit föremål för kommersiellt torskfiske. Det upplevde stark tillbakagång under sena 1980- och 1990-talet, vilket ledde till införandet av ett fiskemoratorium över Labrador och Newfoundlandsbankarna 1992. Det gäller fortfarande. Räkfiske inleddes 1978 och det växte påtagligt mellan 1984 och 2000. Havet är en foderplats för den atlantiska laxen och flera arter av havsdäggdjur.[4]

Enligt International Hydrographic Organization begränsas Labradorhavet i norr av 60° N och i sydost av linjen (loxodromen) från Cape St. Francis på Newfoundland till Grönlands sydspets Kap Farvel.[5]


Referenser

  1. ^ VLIMAR - The VLIZ Marine Gazetteer
  2. ^ ”Britannica.com”. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/327021/Labrador-Sea. Läst 3 november 2010. 
  3. ^ ”Polarisen”. Arkiverad från originalet den 23 november 2010. https://web.archive.org/web/20101123064359/http://www.polarisen.se/forskare/foeljer-fagelstraecken/nordvaestpassagen. Läst 3 november 2010. 
  4. ^ ”Thecanadianencyclopedia.com”. Arkiverad från originalet den 8 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110608124423/http://www.thecanadianencyclopedia.com/index.cfm?PgNm=TCE&Params=A1ARTA0004438. Läst 3 november 2010. 
  5. ^ International Hydrographic Organization, Limits of Oceans and Seas, tredje upplagan (1953), sid. 2 (som säger att begränsningslinjerna utgörs av meridianer, parallellcirklar och "rhumb lines"=loxodromer), sid. 10 (15. Davis Strait) och 11 (15A. Labrador Sea) samt Kartbilaga 1 (område 15A på kartan är Labradorhavet).