Framsundet

I den här artikeln kommer vi att utforska den chockerande historien om Framsundet, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. Med tiden har Framsundet spelat en avgörande roll i många människors liv och påverkat inte bara deras handlingar utan också deras tankar och känslor. Genom en detaljerad och uttömmande analys hoppas vi kunna belysa de olika aspekterna av Framsundet, från dess ursprung till dess nuvarande implikationer. Den här artikeln syftar till att ge läsaren en helhetssyn på Framsundet, med syftet att främja en djupare och rikare förståelse för detta fascinerande ämne.

Framsundet

Framsundet, är sundet mellan Svalbard och Grönland. Sundet är den djupaste förbindelsen (mer än 2500 meter) mellan Nordatlanten och Norra ishavet och utgör gräns mellan de två haven (närmare bestämt mellan bihaven Grönlandshavet och Wandels hav). Sundet har fått sitt namn efter det norska skeppet Fram.

Framsundet är världens nordligaste havsområde där det finns delar som är isfria hela året. Det är cirka 450 kilometer brett men på vardera sida ligger en kontinentalsockel, så den djupa delen är 300 kilometer bred. Tröskeln mellan Polarhavet och Framsundet år 2 545 meter djup. Den nordligste delen av mittatlantiska ryggen går genom sundet i nord-sydlig riktning, och förbinds med Nansen-Gakkelryggen under Polarhavet. Det djupaste stället är 5 607 meter under havsytan.

Stora bestånd av grönlandsval levde i Framsundet, men runt mitten av 1700-talet var de nästan utrotade på grund av omfattande valfångst.

Källor

  1. ^ Norsk polarinstitutt, Structure and heat content of the West Spitsbergen Current av Peter M. Haugan, sid.183
  2. ^ Thiede, J.; Pfirman, S.; Schenke, H.-W.; Reil, W. (1990). ”Bathymetry of Molloy Deep: Fram Strait between Svalbard and Greenland”. Marine Geophysical Researches 12 (3): sid. 197–214. doi:10.1007/BF02266713. 
  3. ^ Stafford, KM; Moore, SE; Berchok, CL; Wiig, Ø (2012). ”Spitsbergen's endangered bowhead whales sing through the polar night”. Endang Species Res 18: sid. 95–103. doi:10.3354/esr00444.