Harriet Andersson

Harriet Andersson
Harriet Andersson 2014
Född	Harriet Andersson 14 februari 1932 (93 år) Skeppsholms församling, Stockholm, Sverige
Utbildad vid	Calle Flygare Teaterskola
Aktiva år	1949–
Make	Bertil Wejfeldt (1959–1964) Bobo Håkansson (1980–1982)
Partner	Per Oscarsson (1951–1953) Ingmar Bergman (1953–1955) Gunnar Hellström (1956–1958) Jörn Donner (1960-talet) Börje Åberg (1970-talet) Ulf Törnberg (1970-talet)
Guldbaggen Bästa kvinnliga huvudroll 1972 Viskningar och rop Hedersguldbaggen 2009
IMDb SFDb

Harriet Andersson, under en tid Wejfeldt, född 14 februari 1932 i Skeppsholms församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.

Andersson är känd för ett antal huvudroller i filmer av Ingmar Bergman, däribland Sommaren med Monika (1953), Viskningar och rop (1973) samt Fanny och Alexander (1982). Med sensualitet har hon ofta gestaltat starka, självständiga kvinnor.

Harriet Andersson föddes på Södra BB i Stockholm. Hon är dotter till flaggstyrmannen Johan Valfrid Harry Andersson (1899–1957) och Agda Teresia, ogift Mattsson (1898–1976). Hon växte upp i Vasastan på Dannemoragatan och intilliggande kvarter. Hon debuterade som skådespelerska i filmen Skolka skolan (1949) efter att ha gått på Calle Flygare Teaterskola redan som 15-åring och sedan som elev på Oscarsteatern där hon bland annat medverkade i Annie Get Your Gun och Snövit vid barnmatinéer. I sin ungdom spelade hon även med i revyer på Scalateatern där hon bland annat sjöng "Vill ni ha en sommar med Monika?" Därefter har hon gjort mer än hundra roller.

Hon fick sitt genombrott i filmer av Ingmar Bergman och levde också med honom under ett par år på 1950-talet. När de träffades var han gift och hon var sedan nyårsafton 1951 förlovad med Per Oscarsson. Åren 1953–1956 arbetade hon på Malmö Stadsteater, däribland i flera uppsättningar i Ingmar Bergmans regi. Hon väckte uppseende i bland annat Bergmans uppsättningar av Pirandellos Sex roller söker en författare, Kafkas Slottet, och som Rakel i Vilhelm Mobergs Lea och Rakel. Hon uppmärksammades även som Hedvig i Vildanden. År 1956 återvände hon till Stockholm och fick där stor uppmärksamhet för titelrollen i den nyskrivna pjäsversionen av Anne Franks dagbok på Intiman.

Andersson slog igenom stort i den av Ingmar Bergman regisserade Sommaren med Monika (1953). Bergman skräddarsydde därefter roller för henne i filmer som Gycklarnas afton, En lektion i kärlek, Sommarnattens leende och Såsom i en spegel. Hon har även arbetat med regissörer som Mai Zetterling, Stig Björkman, Jörn Donner och Lars von Trier samt medverkat i flera utländska filmer.

Efter en stormig relation med skådespelaren och regissören Gunnar Hellström i slutet av 1950-talet flyttade hon åter till Skåne och en bondgård utanför Ängelholm, där hon var gift med lantbrukaren och barndomsvännen Bertil Wejfeldt (1925–2002) från 1959 till 1964. Under tiden där var hon även verksam vid Helsingborgs stadsteater, där hon spelade Ofelia i Hamlet (1960) och Lucile i Jean Anouilhs Så tuktas kärleken (1961). Efter tiden i Skåne återvände hon 1962 till Stockholm och levde där ihop med regissören Jörn Donner under flera år. Under åren 1969–1992 var hon verksam vid Dramaten med 27 olika roller.

Andersson fick 1972/73 en Guldbagge för sin roll i Viskningar och rop; dödsscenen där blev även motiv på frimärke. År 1994 fick hon Amandapriset som bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll i Høyere enn himmelen. Hon mottog också en Hedersguldbagge 2009. I intervjuboken Tre dagar med Bergman (1992), omnämner Bergman henne som en av världens bästa skådespelerskor med en unik relation till filmkameran.

I samarbete med filmskribenten Jan Lumholdt utkom 2005 hennes självbiografiska intervjubok Harriet Andersson – samtal med Jan Lumholdt.

Andersson har också medverkat på några skivor under 78-varvstiden.

I början av 1970-talet var Andersson sambo med DN-journalisten Börje Åberg (1945–1977) och därefter med Ulf Törnberg (född 1956) innan hon 1980–1982 var gift med Bobo Håkansson (1943–2014). Hon har en dotter född 1960 i äktenskapet med Wejfeldt.

• 1964 – "Skådespelarpriset" vid Venedigs filmfestival för rollen i Donners Att älska
• 1964 – Chaplin-priset
• 1973 – Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll (i Viskningar och rop)
• 1992 – Litteris et Artibus
• 1994 – Amandaprisen för ”Bästa kvinnliga skådespelare” (i Høyere enn himmelen)
• 2003 – Anders Sandrews förtjänststipendium
• 2008 – Hedersguldbaggen
• 2009 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
• 2010 – Jurgen Schildt-priset

• Harriet Andersson, Rollboken, Dramaten.
• Svensk Filmdatabas, biografi om Harriet Andersson

• Andersson, Harriet; Lumholdt Jan (2005). Harriet Andersson: samtal med Jan Lumholdt. Stockholm: Alfabeta. Libris 9882994. ISBN 915010554X 
• Beer, Allan (1953). Samtal med stjärnor: 20 skådespelarintervjuer. Stockholm: Geber. Libris 359692 ^{[sidnummer behövs]}
• Björkman, Stig; Bergman Ingmar, Assayas Olivier, Björkman Stig (1992). Tre dagar med Bergman. Filmbiblioteket, 99-1233958-4 ; 3Filmkonst, 1100-7362 ; 13. Göteborg: Filmkonst. Libris 1506267. ISBN 91-88282-10-4 ^{[sidnummer behövs]}
• Ericson Uno, Engström Klas, red (1989-1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665078. ISBN 91-7752-274-5 ^{[sidnummer behövs]}

• Wikimedia Commons har media som rör Harriet Andersson.
  Bilder & media
• Harriet Andersson på Internet Movie Database (engelska)
• Harriet Andersson på Svensk Filmdatabas
• Harriet Andersson i Dramatens rollbok
• Harriet Andersson på Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida