Gunn Wållgren

I den här artikeln kommer vi att utforska Gunn Wållgren och dess inverkan på våra liv i detalj. Gunn Wållgren är ett relevant ämne idag och dess betydelse kan inte underskattas. Genom historien har Gunn Wållgren spelat en avgörande roll i samhälle, kultur och politik. I detta sammanhang är det viktigt att förstå de olika aspekterna av Gunn Wållgren och dess inflytande på vårt dagliga liv. Genom en omfattande analys kommer denna artikel att försöka belysa Gunn Wållgren och dess relevans i den moderna världen.

Gunn Wållgren
Gunn Wållgren som Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen från 1948.
Gunn Wållgren som Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen från 1948.
FöddGunnel Margaret Haraldsdotter Wållgren
16 november 1913
Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, Sverige
Död4 juni 1983 (69 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
NationalitetSverige Svensk
Aktiva år1934–1982
MakeHampe Faustman
(1941–1949; skild)
Per-Axel Branner
(1954–1975; hans död)
Betydande roller
Dramaten:
  • Curleys hustru i Möss och människor
  • Ofelia i Hamlet
  • Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen
  • Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel
  • Nora i Ibsens Ett dockhem

Film:

Bästa kvinnliga huvudroll
1981 Sally och friheten
IMDb SFDb

Gunnel "Gunn" Margaret Haraldsdotter Wållgren, född 16 november 1913 i Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, död 4 juni 1983 i Oscars församling, Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.

Biografi

Wållgren var dotter till direktören Harald Wållgren (1880–1959) och Margareta Gimberg (1887–1976). Hon växte upp i Göteborg och tillbringade somrarna i moderns och mosterns sommarvilla Söndagskullen på Nyckelön i Kvicksund, Rytterne socken i Västmanlands län.

Gunn Wållgren, 1940-tal.

År 1934–1937 studerade Wållgren vid Dramatens elevskola, samtidigt som Sif Ruud, och hade där bland andra Hilda Borgström som dramalärare. Efter elevskoleåren erbjöds hon direkt fast anställning på Dramaten där hon kom att bli en av dess främsta scenskådespelare under 1900-talet. Till hennes legendariska rolltolkningar på Dramaten räknas Curleys hustru i John Steinbecks Möss och människor 1940, hennes Ofelia mot Lars Hansons Hamlet 1942, Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen 1944, Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel 1955, Nora i Ibsens Ett dockhem 1962, Gerda i Strindbergs Oväder 1964 och rollen som Ethel Thayer i Sista sommaren 1981. Förutom på Dramaten spelade hon på flera privatteatrar i Stockholm, som Nya Teatern där hon kom att göra en hel del uppmärksammade Tjechov-tolkningar med Per-Axel Branner som regissör.

År 1972 specialskrev Kent Andersson pjäsen Agnes för Gunn Wållgren; hon gjorde stor succé i titelrollen på Scalateatern. Tillsammans med Birgitta Andersson hade hon även stor framgång i Hasse Ekmans uppsättning av Joseph Kesselrings Arsenik och gamla spetsar på samma teater 1970.

Även på film kom Gunn Wållgren att göra en hel del uppmärksammade starka kvinnoporträtt på 1940- och 50-talen: som ungdomsbrottsling i Kvinnor i fångenskap 1943, som Klara Fina Gulleborg i Gustaf Molanders filmatisering av Kejsarn av Portugallien 1944, som frånskild flygvärdinna i Hasse Ekmans Medan porten var stängd, som Rut Köhler i Kvinna utan ansikte (manus: Ingmar Bergman), Birgit i Hasse Ekmans Var sin väg 1948 och som kvinnlig politiker i Glasberget 1953. Bland senare roller märks tv-serien Söderkåkar 1970, Dantes faster i Hasse å Tages Mannen som slutade röka 1972, duvdrottningen Sofia i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta 1977 och hennes Guldbagge-belönade biroll i Sally och friheten 1981. Hennes sista filmroll blev kanske den mest kritikerrosade; som matriarken fru Ekdahl i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander 1982. Wållgren är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[2]

Gunn Wållgren var 1941–1949 gift med Hampe Faustman och från 1954 med Per-Axel Branner fram till dennes död 1975, då hon återtog namnet Wållgren. I boken Himmelska tanter (1987) tecknar Stefan Andhé ett speciellt porträtt av hennes person.

Till hennes minne delas årligen Gunn Wållgren-stipendiet ut, på hennes födelsedag den 16 november. Det går till två ”konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister”. År 2005 uppgick stipendiesumman till 20 000 kronor vardera.

Filmografi i urval

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1936 Mildred Ljuva ungdomstid (Ah , Wilderness)
Eugene O'Neill		 Rune Carlsten Dramaten
Betty Fridas visor
Birger Sjöberg		 Rune Carlsten Dramaten
1937 Hans väninna
En sjöjungfru		 Eva gör sin barnplikt (Eva aftjener sin barnepligt)
Kjeld Abell		 Rune Carlsten Dramaten
Husan Vår ära och vår makt (Vår ære og vår makt)
Nordahl Grieg		 Alf Sjöberg Dramaten
Sorel Bliss Höfeber (Hay Fever)
Noël Coward		 Alf Sjöberg Dramaten
Ann En sån dag! (Call it a Day)
Dodie Smith		 Rune Carlsten Dramaten[3]
1938 Dora Spel på havet
Sigfrid Siwertz		 Alf Sjöberg Dramaten
Peggy Day Kvinnorna (The Women)
Clare Boothe Luce		 Rune Carlsten Dramaten[4]
Edwige Sex trappor upp (Sixième étage)
Alfred Gehri		 Pauline Brunius Dramaten
1939 Shirley Mitt i Europa (Idiot’s Delight)
Robert E. Sherwood		 Rune Carlsten Dramaten
Pauline Nederlaget
Nordahl Grieg		 Svend Gade Dramaten
1940 Curleys hustru Möss och människor (Of Mice and Men)
John Steinbeck		 Alf Sjöberg Dramaten
1941 Mötas och skiljas (Konkylien)
Helge Krog		 Stig Torsslow Vasateatern[5]
1942 Madge Fuller Ut till fåglarna (George Washington Slept Here)
George S. Kaufman och Moss Hart		 Alf Sjöberg Dramaten
Puppan I vår Herres hage (Ze života hmyzu)
Josef Čapek och Karel Capek		 Gösta Folke Vasateatern[6]
1943 Agnes Om ett folk vill leva (Hvis et folk vil leve)
Axel Kielland		 Per-Axel Branner Nya Teatern[7]
Doris Raid i natt (Flare Path)
Terrence Rattigan		 Per-Axel Branner Nya Teatern[8]
Nina Måsen (Чайка, Tjajka)
Anton Tjechov		 Per-Axel Branner Nya Teatern[9]
1944 Myrtle Brown Det ljusnar vid 7-tiden (Mornings at Seven)
Paul Osborn		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
Varja Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad )
Anton Tjechov		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[11]
Hope Talcott Nathan Med clippern västerut (Flight to the West)
Elmer Rice		 Helge Hagerman Blancheteatern[12]
1945 Bernice Forbes Angeläget ärende (Errand for Bernice)
Jacques Deval		 Per-Axel Branner Nya Teatern[13][14]
Masja Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov		 Per-Axel Branner Nya Teatern[15][16]
1946 Kate På tre man hand (Tre må man være)
Jens Locher		 Bengt Ekerot Nya Teatern[17][18]
Genevra Langdon Svart kamrat (Deep Are the Roots)
Arnaud d'Usseau och James Gow		 Per-Axel Branner Nya Teatern[19][20]
Eurydike Jag vill kärleken (Eurydice)
Jean Anouilh		 Per-Axel Branner Nya Teatern[21][22]
1947 Billie Dawn Född igår (Born Yesterday)
Garson Kanin		 Per-Axel Branner Nya Teatern[23]
1948 Freja Henne vi glömmer: Krista (Krista)
Knud Sønderby		 Sven Lindberg Nya Teatern[24][25]
Gertie Henne vi glömmer: Livet är vackert (Livet er skønt)
Leck Fischer		 Georg Funkquist Nya Teatern[26][25]
En vildfågel (La Sauvage)
Jean Anouilh		 Stig Torsslow Malmö stadsteater
1951 Léonie Vincent Clérambard
Marcel Aymé		 Per-Axel Branner Nya Teatern[27]
1953 Man till salu (The Bottom of the Pile)
Ernest Vajda och Clement Scott Gilbert 		Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1954 Irene Elliot Hustruleken (Affaires of State)
Louis Verneuil		 Gösta Cederlund Lisebergsteatern
1955 Laura Foster Simon och Laura (Simon and Laura)
Alan Melville		 Per-Axel Branner Lisebergsteatern
Indras dotter Ett drömspel
August Strindberg		 Olof Molander Dramaten
1956 Nora Ett dockhem (Et Dukkehjem)
Henrik Ibsen		 Per-Axel Branner Riksteatern[28]
Gillian Holroyd Häxlek (Bell, Book and Candle)
John Van Druten		 Per-Axel Branner Lisebergsteatern[29]
1957 Penelope Luftombyte (Penelope)
W. Somerset Maugham		 Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1958 Jennifer Wren Kärande i piffig hatt (Plaintiff in a Pretty Hat)
Hugh och Margaret Williams		 Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1960 Meg Dillon Gisslan (The Hostage)
Brendan Behan		 Per-Axel Branner Dramaten
1966 Kristina Kristina
August Strindberg 		Per-Axel Branner Folkteatern, Göteborg
1967 Ranjevskaja Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad)
Anton Tjechov 		Per-Axel Branner Dramaten
1968 Esther Franz Priset (The Price)
Arthur Miller		 Per Gerhard Vasateatern[30]
1969 Sheila Garden Party (Relatively Speaking)
Alan Ayckbourn		 Stig Olin Vasateatern[31]
1970 Abby Brewster Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring		 Hasse Ekman Scalateatern[32]
Lina Vi är alla lika: Kvällssol (Shadows in the Evening)
Noël Coward		 Per-Axel Branner Maximteatern[33]
Maud Caragnani Vi är alla lika: Pojke på delfin (Come Into the Garden , Maud)
Noël Coward		 Per-Axel Branner Maximteatern[33]
1971 Upp i smöret (The Band Wagon)
Terence Frisby		 Isa Quensel Intiman[34]
1971 Mrs Bryant Rötter (Roots)
Arnold Wesker 		Bertil Lundén Riksteatern
1974 Tokan i Chaillot Tokiga grevinnan (La Folle de Chaillot)
Jean Gireaudoux 		Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater
1978 Fru Vigneron Korparna (Les Corbeaux)
Henry Becque 		Alf Sjöberg Dramaten
1979 Grevinnan Latour du Nord Herrn går på jakt (Monsieur Chasse)
Georges Feydeau 		Palle Granditsky Dramaten
1981 Ethel Mayer Sista sommaren (On Golden Pond)
Ernest Thompson 		Bo Widerberg Dramaten

Radioteater

Roller

År Roll Produktion Regi
1943 Fröken Roberts, guvernant Mollusken
Hubert Henry Davies		 Gunnar Skoglund[35]

Priser och utmärkelser

Referenser

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
  2. ^ Gunn Wållgren, Norra begravningsplatsen, Hitta graven.
  3. ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016. 
  4. ^ Bo Bergman (2 september 1938). ”'Kvinnorna' Premiär på Dramatiska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-09-02/237/1. Läst 13 januari 2016. 
  5. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 203
  6. ^ ”I vår herres hage”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14232&pos=427. Läst 1 maj 2016. 
  7. ^ ”Om ett folk vill leva”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13996&pos=962. Läst 12 mars 2025. 
  8. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  9. ^ ”Måsen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13999&pos=964. Läst 12 mars 2025. 
  10. ^ ”Det ljusnar vid 7-tiden”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22222&pos=127. Läst 22 april 2016. 
  11. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  12. ^ ”Med clippern västerut”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22223&pos=129. Läst 24 april 2016. 
  13. ^ ”Angeläget ärende”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14004&pos=969. Läst 15 mars 2025. 
  14. ^ Sten af Geijerstam (8 februari 1945). ”'Angeläget ärende' - premiär på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 4. https://arkivet.dn.se/tidning/1945-02-08/11161-37/4. Läst 15 mars 2025. 
  15. ^ ”Tre systrar”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14123&pos=974. Läst 15 mars 2025. 
  16. ^ Sten af Geijerstam (6 december 1945). ”Tjechovpjäs på Nya Teatern blev konstnärlig framgång”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1945-12-06/11161-332/14. Läst 15 mars 2025. 
  17. ^ ”På tre man hand”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14126&pos=976. Läst 16 mars 2025. 
  18. ^ Sten af Geijerstam (25 januari 1946). ”'På tre man hand' på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-01-25/11161-24/9. Läst 16 mars 2025. 
  19. ^ ”Svart kamrat”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14130&pos=978. Läst 16 mars 2025. 
  20. ^ Sten af Geijerstam (19 september 1946). ”Nya teatern: 'Svart kamrat'”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-09-19/11161-255/11. Läst 17 mars 2025. 
  21. ^ ”Jag vill kärleken”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14131&pos=979. Läst 16 mars 2025. 
  22. ^ Sten af Geijerstam (15 november 1946). ”Nyan: 'Jag vill kärleken' en konstnärlig framgång”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-11-15/11161-312/14. Läst 17 mars 2025. 
  23. ^ ”Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  24. ^ ”Krista”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=P12078&pos=985. Läst 18 mars 2025. 
  25. ^ Sten af Geijerstam (18 april 1948). ”Tre enaktare på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 3. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-04-18/11161-104/3. Läst 18 mars 2025. 
  26. ^ ”Livet är vackert”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=P12076&pos=986. Läst 18 mars 2025. 
  27. ^ Dagens Nyheter 1 februari 1951 sid.10
  28. ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  29. ^ G. S-m (7 juli 1956). ”'Häxlek' på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-07-07/181/5. Läst 19 juli 2019. 
  30. ^ ”Priset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14079&pos=490. Läst 6 maj 2016. 
  31. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  32. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  33. ^ Bengt Jahnsson (23 oktober 1970). ”Trion på Maxim är skicklig men Coward var bättre förr”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-23/288/21. Läst 30 oktober 2016. 
  34. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  35. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 17 juli 1943. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-07-17/190/20. Läst 30 januari 2016. 

Webbkällor

Tryckta källor

  • Crick Holm: ”På tu man hand med filmidoler”. Medéns Förlags AB, Stockholm 1947 (kapitel: Gunn Wållgren)

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata