Vikten av Ghita Nørby i dagens samhälle är obestridlig. Ghita Nørby har länge varit ett ämne för intresse och debatt bland experter och vanliga medborgare. Oavsett om det beror på dess relevans i populärkulturen, dess inverkan på ekonomin eller dess inflytande på människors dagliga liv, har Ghita Nørby visat sig vara ett ämne av stor betydelse. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt på Ghita Nørby, med syftet att bättre förstå dess roll i samhället och dess inverkan på våra liv.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ghita Nørby | |
![]() Ghita Nørby 2010. | |
Född | 11 januari 1935 Köpenhamn, Danmark |
---|---|
Aktiva år | 1954– |
Make | Mogens Garth-Grüner (1956–1957; hans död) Dario Campeotto (1963–1969) Jørgen Reenberg (1970–1978) Svenn Skipper (1984–2011) |
Betydande roller | |
Ingeborg Skjern i Matador | |
IMDb SFDb |
Ghita Nørby, född 11 januari 1935 i Köpenhamn, är en dansk skådespelare som även har varit mycket verksam i Sverige.
Nørby är utbildad vid Det Kongelige Teaters elevskola åren 1954–1956. Nørby spelade rollen som Ingeborg Skjern i den danska succéserien Matador 1978–1982.
Hon belönades med en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Fyra veckor i juni och har mottagit det danska Bodilpriset fem gånger, år 2012 en Æres-Bodil.
Ghita Nørby är dotter till operasångaren Einar Nørby (1896–1983) och pianisten Guldborg Laursen (1903–2002). Åren 1963–1969 var Nørby gift med Dario Campeotto med vilken hon fick en son.
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1980 | Fedra | Til Fedra Per Olov Enquist |
Lone Bastholm | Det Kongelige Teater, Köpenhamn[1] |
1981 | Johanne Luise Heiberg | Fra regnormenes liv Per Olov Enquist |
Klaus Hoffmeyer | Det Kongelige Teater, Köpenhamn |
1986 | Elisabet I | Maria Stuart Per Olov Enquist |
Johan Bergenstråhle | Det Kongelige Teater |
1992 | Alice | Dødsdansen[2] August Strindberg |
Staffan Valdemar Holm | Privat Teatret, Köpenhamn |
2000 | Masja | Søstrene Per Olov Enquist |
Peter Langdal | Betty Nansen Teatret |
|
|