Ghita Nørby

Vikten av Ghita Nørby i dagens samhälle är obestridlig. Ghita Nørby har länge varit ett ämne för intresse och debatt bland experter och vanliga medborgare. Oavsett om det beror på dess relevans i populärkulturen, dess inverkan på ekonomin eller dess inflytande på människors dagliga liv, har Ghita Nørby visat sig vara ett ämne av stor betydelse. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt på Ghita Nørby, med syftet att bättre förstå dess roll i samhället och dess inverkan på våra liv.

Ghita Nørby
Ghita Nørby 2010.
Ghita Nørby 2010.
Född11 januari 1935
Köpenhamn, Danmark
Aktiva år1954–
MakeMogens Garth-Grüner
(1956–1957; hans död)
Dario Campeotto
(1963–1969)
Jørgen Reenberg
(1970–1978)
Svenn Skipper
(1984–2011)
Betydande roller
Ingeborg Skjern i Matador
IMDb SFDb

Ghita Nørby, född 11 januari 1935 i Köpenhamn, är en dansk skådespelare som även har varit mycket verksam i Sverige.

Nørby är utbildad vid Det Kongelige Teaters elevskola åren 1954–1956. Nørby spelade rollen som Ingeborg Skjern i den danska succéserien Matador 1978–1982.

Hon belönades med en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Fyra veckor i juni och har mottagit det danska Bodilpriset fem gånger, år 2012 en Æres-Bodil.

Ghita Nørby är dotter till operasångaren Einar Nørby (1896–1983) och pianisten Guldborg Laursen (1903–2002). Åren 1963–1969 var Nørby gift med Dario Campeotto med vilken hon fick en son.

Filmografi i urval

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1980 Fedra Til Fedra
Per Olov Enquist
Lone Bastholm Det Kongelige Teater, Köpenhamn[1]
1981 Johanne Luise Heiberg Fra regnormenes liv
Per Olov Enquist
Klaus Hoffmeyer Det Kongelige Teater, Köpenhamn
1986 Elisabet I Maria Stuart
Per Olov Enquist
Johan Bergenstråhle Det Kongelige Teater
1992 Alice Dødsdansen[2]
August Strindberg
Staffan Valdemar Holm Privat Teatret, Köpenhamn
2000 Masja Søstrene
Per Olov Enquist
Peter Langdal Betty Nansen Teatret

Referenser

Noter

  1. ^ Maria Schottenius (5 juni 1980). ”Fedra är magnifik - otrolig och oanständig”. Aftonbladet: s. 32. https://tidningar.kb.se/4112678/1980-06-05/edition/10985/part/1/page/32. Läst 2 maj 2020. 
  2. ^ Tove Ellefsen (16 april 1992). ”Vitalt samspel i cynisk komedi”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-04-16/105/19. Läst 12 juni 2016. 

Externa länkar