I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Donya Feuer på det moderna samhället. Från dess uppkomst till dess utveckling under de senaste åren har Donya Feuer spelat en grundläggande roll i olika aspekter av det dagliga livet. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka hur Donya Feuer har påverkat hur människor relaterar, arbetar och leker. Dessutom kommer vi att undersöka de möjliga framtida konsekvenserna av Donya Feuer och hur detta skulle kunna forma vårt samhälle ytterligare under de kommande åren.
Donya Feuer | |
Född | 31 oktober 1934 Philadelphia, USA |
---|---|
Död | 6 november 2011 (77 år) Stockholm |
Begravd | Mosaiska kyrkogården |
Medborgare i | USA |
Sysselsättning | Koreograf, filmregissör, dansare, manusförfattare, balettdansare, regissör |
Redigera Wikidata |
Donya Feuer, född 31 oktober 1934 i Philadelphia, Pennsylvania, död 6 november 2011 i Stockholm, var en amerikansk-svensk koreograf, dansare, manusförfattare och regissör.
Feuer studerade vid Juilliard School of Music. Tillsammans med Paul Sansardo öppnade Donya Feuer A Studio for Dance i New York 1955. Perioden 1952-1956 var hon dansare vid Martha Graham Company. Hon var sedan 1966 engagerad som koreograf vid Dramaten i Stockholm.
Film och Television
År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1967 | En midsommarnattsdröm A Midsummer Night's Dream |
William Shakespeare Översättning Allan Bergstrand |
Parkteatern/ Dramaten |
Om fem år |
Federico Garcia Lorca | Dramaten | |
1968 | Stormen The Tempest |
William Shakespeare | Dramaten |
1969 | Bröllopsfesten Hochzeit |
Elias Canetti | Dramaten |
1976 | Gilgamesh |
Kungliga Operan | |
1978 | Klassikerstormen |
Dramaten | |
1979 | Othello |
William Shakespeare | Tröndelags Teater, Norge |
1979 | Lika för lika |
William Shakespeare | Dramaten |
1980 | Kvinnors liv och kärlek |
Dramaten | |
1980 | Månen |
Göta Lejon | |
1981 | Vi ses i Berlin |
Dramaten | |
1981 | Påsk |
August Strindberg | Dramaten |
1987 | Slottet det vita |
Kungliga Operan | |
1988 | På håret-revyn |
Dramaten | |
1989 | Det vackra blir liksom över |
Dramaten | |
1988 | En överlevandes minnen |
Kulturhuset |
År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1975 | Trettondagsafton |
William Shakespeare | Ingmar Bergman | |
1977 | Aniara |
Harry Martinson | Blomdahl | |
1980 | Hustruskolan |
Molière | Alf Sjöberg | |
1981 | Från regnormarnas liv |
Per Olov Enquist | ||
1984 | Kung Lear |
William Shakespeare | Ingmar Bergman | Dramaten |
1985 | Julius Caesar |
William Shakespeare | Staffan Roos | |
1989 | Markisinnan de Sade |
Yukio Mishima | Ingmar Bergman | Dramaten |
1989 | Ett dockhem |
Henrik Ibsen | Ingmar Bergman | Dramaten |
1991 | Peer Gynt |
Henrik Ibsen | Ingmar Bergman | Dramaten |
1992 | Dödgrävaren |
Hans Alfredson | Jan-Olof Strandberg | Dramaten |
1994 | En vintersaga |
William Shakespeare | Ingmar Bergman | Dramaten |
1995 | Misantropen |
Molière | Ingmar Bergman | Dramaten |
1995 | Yvonne, prinsessa av Burgund |
Witold Gombrowicz | Ingmar Bergman | Dramaten |
2000 | Maria Stuart |
Ingmar Bergman | Dramaten | |
2002 | Näktergalen |
Gunnel Linblom |
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1965 | Medverkande | Yvonne, prinsessa av Bourgogne Witold Gombrowicz |
Alf Sjöberg | Dramaten |
1994 | Vasti, Devil’s angel Hagar, Devil’s angel |
Goldbergvariationer George Tabori |
Ingmar Bergman | Dramaten |