Alexej A. Abrikosov

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Alexej A. Abrikosov, utforska dess många aspekter, undersöka dess ursprung och analysera dess inverkan på dagens samhälle. I århundraden har Alexej A. Abrikosov varit föremål för beundran, studier och debatt, och dess inflytande sträcker sig till så olika områden som vetenskap, kultur, politik och underhållning. Genom denna omfattande analys kommer vi att reda ut myterna och realiteterna kring Alexej A. Abrikosov, och erbjuda ett nytt perspektiv på ett ämne som fortsätter att fånga vårt intresse och förundran. Förbered dig på en spännande resa genom historien och innebörden av Alexej A. Abrikosov, och upptäck varför den fortsätter att vara relevant i den samtida världen.

Alexej A. Abrikosov Nobelpristagare i fysik 2003
Född25 juni 1928[1][2][3]
Moskva[4]
Död29 mars 2017[5][2][3] (88 år)
Palo Alto, USA
Medborgare iRyssland, USA och Sovjetunionen
Utbildad vidMoskvauniversitetets fysikfakultet
Rysslands Vetenskapsakademi[6]
SysselsättningFysiker, universitetslärare[7]
ArbetsgivareMoskvauniversitetet
University of Illinois at Urbana-Champaign
Utah State University
Loughborough University
University of Illinois at Chicago
Moskvas statliga tekniska universitet
Moskvas institut för fysik och teknologi
Institutet för fysikproblem
Det nationale tekniske forskningsuniversitet
Nizjnij Novgorods statliga Lobatjevskijuniversitet
Landau-Institut for teoretisk fysik (1965–1988)
Institut for højtryksfysik (1988–1991)
Noterbara verkkondenserade materiens fysik
MakaSvetlana Bunkova
FöräldrarAleksej Ivanovitj Abrikosov
Utmärkelser
Fritz London Memorial Prize (1972)[8]
Landau-priset (1989)
Nobelpriset i fysik (2003)[9][10]
Leninpriset
Arbetets Röda Fanas orden
Hedersmärke-orden
Sovjetunionens statliga pris
Redigera Wikidata

Alexej Aleksejevitj Abrikosov, född 25 juni 1928 i Moskva, död 29 mars 2017 i Palo Alto, Kalifornien[11][12], var en rysk-amerikansk fysiker. Han tilldelades Nobelpriset i fysik år 2003. Kungliga Vetenskapsakademins motivering för priset var "för banbrytande insatser inom teorin för supraledare och supravätskor".[13] Han delade prissumman med ryssen Vitalij Ginzburg och engelsk-amerikanen Anthony J. Leggett.

Abrikosov tog doktorsexamen i fysik 1951 vid Institute for Physical Problems i Moskva.

Abrikosov har lyckats teoretiskt förklara så kallade typ II-supraledare som tillåter supraledning och magnetism att samexistera och förblir supraledande vid höga magnetfält. Han utgick därvid från teorier som tidigare formulerats av Ginzburg. Teorierna har haft stor betydelse för utvecklingen av nya material som kan göras supraledande vid allt högre temperaturer och starkare magnetfält.

Källor

  1. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Абрикосов Алексей Алексеевич”, Большая советская энциклопедия : , tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.
  2. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 177918358, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Alexey-Abrikosovtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.
  5. ^ Argonne Scientist and Nobel Laureate Dies at 88 (på engelska), läs online.
  6. ^ Mathematics Genealogy Project.
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: js20051114001, läst: 15 december 2022.
  8. ^ läs online, iupap.org .
  9. ^ The Nobel Prize in Physics 2003 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 1 maj 2020.
  10. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 1 maj 2020.
  11. ^ Прощание с нобелевским лауреатом Абрикосовым состоится 31 марта в Калифорнии (ryska)
  12. ^ https://www.nytimes.com/2017/04/02/science/alexei-abrikosov-nobel-laureate-in-physics-dies.html
  13. ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Alexei A Abrikosov”. Kungl. Vetenskapsakademin. Arkiverad från originalet den 26 april 2023. https://web.archive.org/web/20230426200416/https://www.kva.se/pristagare/alexei-a-abrikosov/. Läst 10 november 2018. 

Externa länkar

Auktoritetsdata