Sparvhökar

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Sparvhökar, som för närvarande har väckt stort intresse och debatt. Sparvhökar är ett ämne som täcker olika aspekter och implikationer, och dess betydelse ligger i dess påverkan på olika områden, från samhälle till ekonomi. Genomgående i denna artikel kommer de olika perspektiven och tillvägagångssätten relaterade till Sparvhökar, samt deras möjliga konsekvenser och utmaningar, att analyseras. På samma sätt kommer nuvarande och framtida trender kring detta ämne att utforskas, i syfte att ge en heltäckande och uppdaterad bild av Sparvhökar.

Sparvhökar
Sparvhök (Accipiter nisus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
UnderfamiljAccipitrinae
SläkteSparvhökar
Accipiter
Vetenskapligt namn
§ Accipiter
AuktorBrisson, 1760

Sparvhökar (Accipiter) är ett släkte av rovfåglar inom familjen hökar.[1] Det omfattade tidigare ett stort antal hökarter på alla kontinenter utom Antarktis, då under det svenska namnet egentliga hökar. Efter genetiska studier har Accipiter delats upp på sex släkten. Accipiter i begränsad mening omfattar sex till nio små hökarter med utbredning i Europa och norra Asien, Amerika och Afrika.

Utseende

Fåglarna inom släktet är slanka med korta rundade vingar och långa stjärtar vilket är en förutsättning för deras manöverduglighet i luften. De har långa ben och långa klor som de använder för att döda sina byten och en vass, krökt näbb som de använder för att slita loss köttstycken. Honorna är oftast större än hanarna.

Ekologi

Deras jaktteknik är oftast att fånga bytet genom en överraskningsattack från en dold plats och endast kortare jakt. Huvudsakligen består deras föda av mindre fåglar och däggdjur. Ett typiskt flyktmönster (jizzen) är en serie vingslag följt av en kortare glidflykt. Merparten av arterna återfinns i skog- och buskbiotoper.

Systematik

Tidigare omfattade släktet Accipiter en lång rad arter på alla världens kontinenter utom Antarktis. Genetiska studier har dock visat att två artpar som traditionellt placeras i familjen endast är avlägset släkt: dels de mycket små amerikanska arterna halsbandshök och pygméhök', dels de syd- och sydöstasiatiska tofshökarna (orienttofshök och sulawesitofshök. Dessa bryts därför ut till egna släkten, Microspizias respektive Lophospiza. Även i mer begränsad mening är dock Accipiter så som det traditionellt är konstituerat parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis (exempelvis står duvhöken närmare kärrhökarna än sparvhöken).[2][3][4][5][6][7] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte har därför Accipiter delats upp i ytterligare släkten.[8][1] Det medför att de i Europa tre förekommande hökarterna sparvhök, duvhök och balkanhök förs till tre olika släkten. Notera att Birdlife Sverige fortfarande behåller den traditionella släktesindelningen.

Arter inom släktet

I begränsad mening omfattar Accipiter följande sex till nio arter.:[1]

Arter tidigare placerade i släktet

Följande arter har lyfts ut ur Accipiter och förts till andra släkten:

Släkte Microspizias
Släkte Lophospiza
Släkte Aerospiza
Släkte Tachyspiza
Släkte duvhökar (Astur)

Referenser

Noter

  1. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  2. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  3. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  4. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  5. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  6. ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
  7. ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
  8. ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society

Källor

  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

Katalogdata
 • AFD: Accipiter​​​​ • Dyntaxa: 1001460​​ • GBIF: 9405810​​​ • Inaturalist: 5085​ • ITIS: 175299​​ • NCBI: 8956​ • Fossilworks: 94492​ • WoRMS: 159102​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 96712​​​​​​​​​​​​​