Gråhök
I dagens värld har Gråhök blivit ett ämne av stor relevans och intresse. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, ekonomin, politiken eller människors dagliga liv, har Gråhök lyckats fånga uppmärksamheten hos olika sektorer och publiker. Allt eftersom tiden går har intresset för Gråhök ökat, vilket genererar oändliga debatter, forskning och motstridiga åsikter. I detta sammanhang är det väsentligt att till fullo förstå vad Gråhök är, vad dess implikationer är och hur det påverkar samhället som helhet. Därför kommer denna artikel att ta upp ämnet Gråhök på ett brett och detaljerat sätt, för att erbjuda en bred och komplett vision av dess betydelse och inverkan i dagens värld.
| Gråhök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_-_Tasmania_S4E6209_(21788980813).jpg) Gråhök av vit fas på Tasmanien | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Art | Gråhök T. novaehollandiae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza novaehollandiae | |
| Auktor | (Gmelin, 1788) |
| Synonymer | |
| |
 | |
Gråhök[2] (Tachyspiza novaehollandiae) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]
Utseende och levnadssätt
Gråhök är en kraftig rovfågel som förekommer i två färgformer, en i grått och vitt och en helvit. Båda former har gula ben och röda ögon. Jämfört med brunhök har den bredare vingar. Arten påträffas vanligen i fuktiga skogsområden, bland annat i tät regnskog.[4]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer i norra och östra Australien och på Tasmanien.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[6][7][8][9][10][11] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[12][3]
Status
Gråhök har ett litet bestånd uppskattat till endast mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal. IUCN kategoriserar ändå arten som livskraftig.[1]
Namn
På svenska har arten även kallats grå duvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med duvhöken.[2]
Noter
- ^ Birdlife International 2012 Accipiter novaehollandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Debus, S., G. M. Kirwan, and J. S. Marks (2020). Gray Goshawk (Accipiter novaehollandiae), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grygos1.01
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, M. Smith, and C. L. Wood. 2024. The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2024. https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör gråhök.
Wikispecies har information om Tachyspiza novaehollandiae.- Läten på xeno-canto.org
|