Bengt Ekerot | |
![]() | |
Född | Nils Bengt Folke Ekerot 8 februari 1920 Kungsholms församling, Stockholm |
---|---|
Död | 26 november 1971 (51 år) Oscars församling, Stockholm |
Aktiva år | 1940–1970 |
Maka | Antoinette Gram (1946–19??) Margareta Hallin (1959–1968) |
Betydande roller | |
Döden i Det sjunde inseglet | |
IMDb SFDb |
Nils Bengt Folke Ekerot, född 8 februari 1920 i Kungsholms församling i Stockholm, död 26 november 1971 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare och regissör.
Bengt Ekerot var son till civilingenjören Folke Ekerot och Vivan, ogift Olsson, samt morbror till regissören Jonas Cornell och journalisten Peter Cornell. Han studerade vid Dramatens elevskola i början av 1940-talet. Han var engagerad 1947–1949 i Malmö och 1947–1950 i Göteborg. Han fick anställning vid Dramaten 1953 där han verkade fram till 1965.
Han debuterade som filmskådespelare 1940 i Thor L. Brooks och Alf Sjöbergs film Med livet som insats och han regidebuterade med filmen Det glada kalaset 1946. Han har dock främst blivit ihågkommen för sin roll som Döden i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet. På Sveriges Riksbanks tvåhundrakronorsedel 2015 avbildas Ingmar Bergman i samtal med Bengt Ekerot i rollen som Döden.
1956 tilldelades Bengt Ekerot Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".
Han var gift två gånger, första gången från 1946 med norskan Antoinette Gram (1920–1998), dotter till norske juristen och högerpolitikern Harald Gram, och andra gången 1959–1968 med Margareta Hallin.
Han avled i lungcancer 1971 vid 51 års ålder och är begravd i Ekerots familjegrav på Skogskyrkogården i Stockholm.
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1940 | Borachio Konrad |
Mycket väsen för ingenting William Shakespeare |
Alf Sjöberg | Dramaten |
Curley | Möss och människor John Steinbeck |
Alf Sjöberg | Dramaten | |
1941 | Mötas och skiljas Helge Krog |
Stig Torsslow | Vasateatern | |
Studentbladsredaktören | Det evigt manliga James Thurber och Elliott Nugent |
Stig Torsslow | Vasateatern | |
Philip Talley | Skilda språk Samuel Nathaniel Behrman |
Harry Roeck-Hansen | Blancheteatern | |
1942 | Kontorsslaven | Natten till den 17 januari Ayn Rand |
Per-Axel Branner | Nya teatern |
Felix | I vår Herres hage Josef Čapek och Karel Capek |
Gösta Folke | Vasateatern | |
1943 | Notarien | I evighet amen Anton Wildgans |
Per-Axel Branner | Nya teatern |
1944 | Dudley | Livet är ju härligt William Saroyan |
Per Knutzon | Oscarsteatern |
1948 | Kalifens son Axel Strindberg |
Gösta Folke | Malmö Stadsteater | |
Streber Stig Dagerman |
Bengt Ekerot | Malmö Stadsteater | ||
1951 | Boboll André Roussin |
Per-Axel Branner | Riksteatern |