I följande artikel kommer vi att utforska ämnet Ernst Otto Fischer från olika perspektiv och tillvägagångssätt. _Var1 är ett ämne som har väckt intresse och debatt över tid, och dess relevans och genomslag sträcker sig till olika områden i det dagliga livet. Genom en detaljerad och uttömmande analys kommer vi att ta en titt på historien, nuvarande trender och framtid för Ernst Otto Fischer, samt dess inflytande på samhället i stort. Med intervjuer med experter, relevant data och illustrativa exempel vill vi erbjuda en komplett och upplysande vision av detta fascinerande och viktiga ämne.
Ernst Otto Fischer ![]() | |
![]() | |
Född | 10 november 1918 Solln, Tyskland |
---|---|
Död | 23 juli 2007 (88 år) München |
Begravd | Sollns begravningsplats |
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Münchens tekniska universitet Münchens universitet ![]() |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare |
Arbetsgivare | Münchens universitet Münchens tekniska universitet |
Noterbara verk | metallorganisk kemi |
Föräldrar | Karl Tobias Fischer |
Utmärkelser | |
Alfred-Stock-Gedächtnispreis (1959) Nobelpriset i kemi (1973) Centenary Prize från Royal Society of Chemistry (1974) Maximiliansorden för konst och vetenskap (1981) Münchens gyllene hedersmedalj (1993) Bayerischer Poetentaler (1995) München leuchtet (1998) Göttingens vetenskapsakademis kemipris Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem Bayerska förtjänstorden | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Ernst Otto Fischer, född 10 november 1918 i Solln, München, Bayern, död 23 juli 2007 i München, Bayern, var en tysk kemist och nobelpristagare. Han var son till Karl Tobias Fischer.
Efter militärtjänstgöring under andra världskriget började Fischer studera vid Münchens tekniska universitet och tog sin examen 1949. Han arbetade därefter på sin doktorsavhandling under professor Walter Hieber på institutet för oorganisk kemi. Han fick sin doktorsgrad på en avhandling om "mekanismer för koloxidens reaktioner med nickel(II)salter i närvaro av ditioniter och sulfoxylator".
1973 erhöll han tillsammans med engelsmannen Geoffrey Wilkinson Nobelpriset i kemi för arbeten över ferrocen och andra sandwichföreningar.
|