Ämnet för Trämålning är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet de senaste åren. Med ett allt mer fokuserat fokus på vikten av detta ämne är det inte förvånande att studier och forskning om Trämålning är på frammarsch. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället är Trämålning fortfarande ett ämne för debatt och reflektion idag. När vi utforskar detta ämne ytterligare möter vi ett antal perspektiv och åsikter som får oss att ifrågasätta vår egen övertygelse och kunskap om Trämålning. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Trämålning och utforska dess relevans för våra samtida liv.
Trämålning är en teaterpjäs i en akt av Ingmar Bergman från år 1954.
Under sin tid som Dramachef och regissör på Malmö stadsteater på 1950-talet undervisade Bergman medlemmarna i teatergruppen i skådespeleri. Han letade efter en kort pjäs med ungefär lika stora roller som en övning där de tio elevernas talanger skulle komma till sin fulla rätt, men kunde inte hitta någon. Han bad då skådespelarna att föreslå vilka roller de skulle vilja spela, och skrev snabbt flera sidor med monologer baserade på deras val, vilket sedan blev det korta skådespelet Trämålning. Pjäsen var inspirerad av väggmålningen Döden spelar schack i Täby kyrka, som utfördes av Albertus Pictors verkstad omkring 1480.
Bergman överförde en del av målningarnas mustiga personage till skådespelet, som likt en medeltida moralitet handlar om en grupp medeltids-människor, som lever sina liv i ständig rädsla för den härjande pesten. Berättaren inleder med: "I en kyrka i södra Småland finns vårt skådespel målat på väggen strax till höger om ingången till vapenhuset. Den okände målaren har på kyrkväggen skildrat en rad personer i högtidlig långdans mot döden." En riddare återvänder hem med sin väpnare Jöns efter ett tioårigt korståg till Heliga landet och finner ett land lamslaget av Digerdöden, en nyligen bränd häxa, en smed och hans förlupna hustru, en skådespelare, en jungfru Maria med sitt barn och riddarens trofasta hustru. Alla nalkas de dödsriket i en enda "dödens tragikomiska långdans".
Pjäsen skrevs som ett övningsstycke för stadsteaterns teaterelever men sattes sedan upp i Bergmans regi, först på Radioteatern hösten 1954 – och utgavs i samlingsboken Svenska Radiopjäser 1954 – , sedan på Malmö stadsteaters scen Intiman våren 1955. Bengt Ekerot spelade rollen som Riddaren i radioversionen och regisserade sedan själv pjäsen på Dramatens Lilla scen hösten 1955. År 1963 gjordes en produktion för TV-teatern i regi av Bergmans förre regiassistent i Malmö, Lennart Olsson.
Trämålning blev underlag för Bergmans uppmärksammade långfilm med flera av aktörerna från teaterproduktionerna, Det sjunde inseglet (1957).
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||