Stämpling (skogsbruk)
I den här artikeln fördjupar vi oss i det intressanta ämnet Stämpling (skogsbruk). Längs dessa linjer kommer vi att utforska de olika aspekterna som gör Stämpling (skogsbruk) till ett ämne av relevans och intresse idag. Från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på samhället kommer vi att noggrant undersöka varje aspekt av Stämpling (skogsbruk). På samma sätt kommer vi att analysera de implikationer som Stämpling (skogsbruk) har inom olika områden, och lyfta fram dess betydelse inom de akademiska, kulturella, sociala och tekniska områdena. Genom denna utforskning kommer vi att försöka belysa de nyanser och komplexiteter som kännetecknar Stämpling (skogsbruk), och erbjuda en heltäckande vision som låter läsaren förstå dess omfattning och relevans i det aktuella sammanhanget.
Stämpling är inom skogsbruk att välja ut träd för avverkning. Det sker som regel inför försäljning av en rotpost och utförs genom att en förrättningsman mäter upp träden med en dataklave. Mätdata sammanställs i en stämplingsrapport eller stämplingslängd som skogsägaren kan lämna till potentiella virkesköpare för att dessa ska kunna lägga anbud.
Ordet stämpling kan även användas för en grupp av stämplade träd, ofta synonymt med rotpost.
Historia
Sverige
I Sverige infördes stämpling på Kronans skogar efter avvittringen i slutet av 1800-talet. Inför försäljningen av en rotpost märktes de träd som skulle avverkas med en särskild stämpelyxa som baktill var försedd med en vass stämpel. En bit av barken höggs bort med yxbladet, varefter man vände på yxan och slog in stämpelmärket i träet. I början av 1900-talet var nästan all skog som avverkades stämplad.
Arbetet skedde helst på barmark under sensommaren och hösten. Ett stämplingslag bestod oftast av tre-fyra personer: jägmästaren, som valde ut lämpliga träd, stämplaren, som bläckade träden, och prickaren som förde protokoll. Stämplaren bläckade trädet i brösthöjd och vid roten och slog själva stämpeln. Därefter beräknade jägmästaren den uppmätta skogen som skulle avverkas.
År 1916 infördes den så kallade klappalätten för märkning av träd med rödfärg.
Man kunde också tala om stämpling i samband med att avverkat timmer märktes med stämpelhammare eller stukyxa för att kunna identifieras vid flottning.
Märkningarna låg förr i tiden till grund för ersättningen till huggare och hästkörare.
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Rotpoststämpling”. S A Skogvaktare. http://www.skogvaktarn.se/index.php?id_content=13/. Läst 16 mars 2015.
- ^ Skogsordlista: Forestry vocabulary : sv-en-de-fi. Tekniska nomenklaturcentralens publikationer, 0081-573X ; 96 (). Danderyd: Sveriges skogsvårdsförbund. 1994. Libris 7620603. ISBN 91-7196-096-1
- ^ Berg 2013, s. 68.
- ^ Kardell, Lars; Wennerberg Annakarin (2004). Svenskarna och skogen. D. 2, Från baggböleri till naturvård. Jönköping: Skogsstyrelsens förlag. sid. 34. Libris 9649131. ISBN 91-88462-57-9
- ^ ”Virkesdrivning”. Svenskt Lantbrukslexikon. https://runeberg.org/lantblex/1026.html. Läst 16 mars 2015.
Tryckta källor
- Anki Berg och Iréne Gustafson (red.) (2013). Kulturarv i gammelskog. Skogsstyrelsen. ISBN 978-91-87535-03-1. Arkiverad från originalet den 13 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150613122910/http://www.skogsstyrelsen.se/Global/PUBLIKATIONER/Flippkatalog/Kulturarv%20i%20gammelskog/index.html. Läst 18 juni 2015 Arkiverad 13 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
| ||||||||||||||||||||||||||||||||