Slaget vid Tillendorf

I dagens värld spelar Slaget vid Tillendorf en grundläggande roll i samhället. Oavsett om det är inom teknik, kultur, politik eller någon annan aspekt av vardagen har Slaget vid Tillendorf en betydande inverkan. Från dess ursprung till nutid har Slaget vid Tillendorf varit föremål för studier, debatt och kontroverser, vilket genererat konstant intresse från både experter och fans. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska Slaget vid Tillendorfs roll i dagens samhälle, analysera dess inflytande inom olika områden och dess relevans i den samtida världen.

Slaget vid Tillendorf
Del av Stora nordiska kriget
Ägde rum 30 oktober 1704 (ss)
29 oktober 1704 (gs)
9 november 1704 (ns)
Plats Tillendorf nära Fraustadt, Schlesien
(dagens Tylewice i Lubusz vojvodskap, Polen)
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Sverige Tsarryssland Ryssland
Befälhavare och ledare
Sverige Otto Vellingk Tsarryssland Heinrich Wilhelm von Goertz
Styrka
Över 1 500 man 600 man
11 kanoner[1]
Förluster
Okänt Över 500 döda
19 tillfångatagna[1]

Slaget vid Tillendorf var ett fältslag som ägde rum den 30 oktober 1704 nära byn Tillendorf, nära Schlesien, under det stora nordiska kriget.

En rysk avdelning på 600 man under överste Heinrich Wilhelm von Goertz befäl tog ställning vid byn Tillendorf. Dessa var eftersläntrare från generalmajor Johann Patkuls hjälpkår, som retirerade från den misslyckade belägringen av Posen. I Tillendorf byggde de en försvarsvall av trossvagnar, och bestyckade den med 11 artilleripjäser.[1]

General Otto Vellingk ledde ett svenskt detachement som hade som mål att jaga efter de ryska retirerande trupperna från Posen. När Vellingks trupper upptäckte den ryska ställningen vid Tillendorf, öppnade ryssarna eld med sina kanoner. Vellingk gjorde då ett våldsamt anfall, där flera ryssar höggs ihjäl och de överlevande tog sin tillflykt till husen. Där blev ryssarna ihjälbrända när svenskarna satte dem i brand. Endast 2 ryska officerare och 17 ryska soldater överlevde striden och togs tillfånga.[1][2]

Den ryske befälhavaren Goertz gick över till den svenska sidan för att undvika att ställas inför sachsisk krigsrätt. Han kom att tjänstgöra hos general Carl Gustaf Rehnskiöld inför slaget vid Fraustadt.[3]

Referenser

Noter

  1. ^ Sjöstrom (2008), s. 158–159
  2. ^ Adlerfelt (1919), s. 242–243
  3. ^ Sjöström (2008), s. 169

Tryckta källor

  • Adlerfelt, Gustaf (1919). Karl XII:s krigsföretag 1700–1706. Stockholm: Norstedt. Libris 1-56324-047-5 
  • Bergmann, Benjamin von: Johann Reinhold von Patkul vor dem Richterstuhle der Nachwelt, Leipzig, 1806, s. 192.
  • von Bülow, Adam Heinrich Dietrich: Militärische Biographien berühmter Helden neuerer Zeit, Zweiter Band, Berlin 1804, s. 58–60
  • Schott, Sigmund: Max Emanuel, Prinz von Würtemberg und sein Freund Karl XII König von Schweden, Stuttgart, 1839, s. 109
  • Sjöström, Oskar; Nilsson, Bengt (2008). Fraustadt 1706: ett fält färgat rött. Lund: Historiska media. Libris 10741767. ISBN 978-91-85507-90-0 (inb.)