Idag är Regeringen Branting I ett ämne av stor relevans i samhället. Genom historien har Regeringen Branting I påverkat människors liv på olika sätt, påverkat deras beslut, tankar och sätt att agera. Ur ett socialt synsätt har Regeringen Branting I varit föremål för debatter och diskussioner inom olika områden, genererat motstridiga åsikter och olika ståndpunkter. Det är därför det är viktigt att fördjupa sig i studiet av Regeringen Branting I för att förstå dess betydelse och inverkan på det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Regeringen Branting I, analysera dess historiska sammanhang, dess relevans idag och möjliga konsekvenser för framtiden.
Regeringen Branting I Sveriges regering ![]() | |
![]() | |
Statschef | |
Statschef | Gustaf V |
Tidsperiod | |
Tillträde | 10 mars 1920 |
Frånträde | 27 oktober 1920 |
Ministrar och partier | |
Statsminister | Hjalmar Branting |
Regeringsparti(er) | Socialdemokraterna |
Status i parlamentet | Minoritetsregering |
Oppositionsparti(er) | Allmänna valmansförbundet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti Bondeförbundet Jordbrukarnas Riksförbund |
Historik | |
Val | 1920 |
Senaste valet | 75 / 230
|
Mandatperiod(er) | 1918-1920 |
Företrädare | Edén |
Efterträdare | De Geer d.y. |
Regeringen Branting I var Sveriges regering mellan 10 mars 1920 och 27 oktober 1920.[1] Den var en socialdemokratisk enpartiregering, med partiledaren Hjalmar Branting som statsminister. Den var den första socialdemokratiska enpartiregeringen i Sverige (den föregicks av Regeringen Edén, som var en koalition mellan socialdemokrater och liberaler).
Regeringen hade endast stöd av en minoritet i riksdagen. Detta fick bland annat till följd att dess proposition om utformningen av kommunalskattesystemet fälldes. Regeringen tillsatte två utredningar, dels om företagsdemokrati, dels om förstatligande av privata företag (Socialiseringsnämnden).
I andrakammarvalet 1920 gick Socialdemokraterna bakåt med 11 mandat. I riksdagen var liberalerna fortfarande tungan på vågen mellan Socialdemokraterna och Högern. I väntan på andrakammarvalet 1921 ville inget parti överta regeringsmakten; kungen fick därför tillsätta en ämbetsmannaregering, regeringen De Geer d.y., ledd av liberalen Louis De Geer.
Regeringen hade vid tillträdet samma organisation som föregående regering, med elva statsråd och åtta departement.
En större omorganisation skedde den 30 juni och 1 juli 1920, då fyra nya departement och statsrådsposter inrättades samtidigt som tre departement och statsrådposter avvecklades:
* Statsminister eller departementschef
|