Lantförsvarsdepartementet
Nuförtiden har Lantförsvarsdepartementet blivit ett ämne av allmänt intresse för många människor runt om i världen. Med framväxten av teknik och globalisering har Lantförsvarsdepartementet tagit en central roll i vårt dagliga liv. Oavsett om vi talar om Lantförsvarsdepartementet på ett personligt, professionellt eller socialt plan är dess inverkan obestridlig. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska ämnet Lantförsvarsdepartementet och dess relevans idag. Från dess ursprung till dess utveckling i det moderna samhället kommer vi att analysera de olika aspekterna som gör Lantförsvarsdepartementet till ett ämne av vital betydelse och intresse för alla.
Lantförsvarsdepartementet var ett svenskt departement åren 1840-1920. Statsråd och chef för departementet var Sveriges lantförsvarsminister, även kallad krigsminister.
Lantförsvarsdepartementet tillkom vid den reform av det då kungliga regeringskansliet som genomfördes den 16 maj 1840 och upphörde den 30 juni 1920 då det uppgick i det nyinrättade försvarsdepartementet.
Expeditionschefer för Kungliga Lantförsvarsdepartementet
- Carl David Forsberg 1840–1843
- Carl Wilhelm Riben 1843–1844
- Malcolm von Schantz 1844–1855
- Carl Gustaf Årman 1855–1866
- Nils Adolf Varenius 1866–1873
- Alfred Sjöberg 1873–1881
- Johan Erik Elliot 1881–1886
- Ehrenfried von der Lancken 1886–1895
- Carl Edvard Cassel 1895–1898
- Emil Sjöberg 1898–1899
- Carl Herman Weidenhielm 1899–1904
- Fredrik Engelbert Bergenholtz 1904–1909
- Oscar Henry Arsell 1909–1916
- Carl Malmroth 1916–1917 (tillförordnad)
- Knut Söderwall 1917–1920
Statssekreterare
Lantförsvarsdepartementet fick sin första statssekreterare 1917, och endast en person hann besitta det ämbetet:
- Carl Malmroth 1917–1920
