I den här artikeln kommer vi att utforska på djupet Bernhard Eriksson, ett ämne som fångat olika discipliners uppmärksamhet och som väcker stort intresse i dagens samhälle. Bernhard Eriksson är ett ämne som har varit föremål för debatt och studier under lång tid, och dess relevans är tydlig än idag. I den här artikeln kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Bernhard Eriksson, från dess ursprung till dess inverkan på vardagen, såväl som möjliga konsekvenser för framtiden. För att ge en fullständig bild av Bernhard Eriksson kommer vi att analysera dess positiva och negativa aspekter, såväl som dess möjliga konsekvenser på en personlig, social och global nivå. Dessutom kommer vi att lyfta fram den senaste forskningen relaterad till Bernhard Eriksson, med målet att ge en uppdaterad bild av detta ständigt föränderliga ämne.
Bernhard Eriksson | |
![]() | |
Tid i befattningen 1 juli 1920–27 oktober 1920 | |
Statsminister | Hjalmar Branting |
---|---|
Företrädare | Förste innehavaren |
Efterträdare | Henning Elmquist |
Tid i befattningen 10 mars 1920–1 juli 1920 | |
Statsminister | Hjalmar Branting |
Företrädare | Erik Palmstierna |
Efterträdare | Siste innehavaren |
Mandatperiod 1906–1936 | |
Valkrets | Kopparbergs läns valkrets (1906–1911, 1922–1936) Kopparbergs läns västra valkrets (1912–1921) |
Uppdrag i riksdagen | |
Suppleant i bevillningsutskottet (1909–1911) Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1914) Suppleant i utrikesnämnden (1921, 1924) Ledamot i utrikesnämnden (1922, 1923, 1925–1927) Ledamot i talmanskonferensen (1922–1926) Andra kammarens talman (1928–1932) | |
Ordförande i | |
Bankoutskottet (1923–1926) | |
Född | 19 april 1878 Grangärde församling, Kopparbergs län |
Död | 18 april 1952 (73 år) Kungsholms församling, Stockholms län |
Gravplats | Grängesbergs kyrkogård |
Politiskt parti | Socialdemokraterna |
Yrke | Järnarbetare, politiker |
Ministär | Branting I |
Johan Bernhard Eriksson (i riksdagen kallad Eriksson i Grängesberg senare Eriksson i Falun), född 19 april 1878 i Grangärde församling, Kopparbergs län, död 18 april 1952 i Kungsholms församling, Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister och socialminister 1920, riksdagsledamot (andra kammaren) 1905–1936, ordförande i socialdemokraternas riksdagsgrupp 1922–1923 och 1925–1926, talman i andra kammaren 1928–1932, landshövding i Kopparbergs län 1932–1944.
Eriksson var ursprungligen järnarbetare vid Grängesbergs gruvbolag och invaldes 1905 i andra kammaren, där han blev en av det socialdemokratiska partiets främsta tillgångar. Han var medlem i ett stort antal kommittéer och utskott, bland annat bevillningsutskottet, statsutskottet och bankoutskottet, det senare i egenskap av ordförande 1923–1926. Bland de särskilda utskott där Eriksson anlitades, märks 1925 års försvarsutskott.
Han inträdde 1920 i Hjalmar Brantings första regering som chef för Sjöförsvarsdepartementet, och då detta drogs in 30 juni 1920 blev Eriksson chef för det nyinrättade Socialdepartementet.
År 1928 blev Eriksson talman i andra kammaren, och var från 1916 fullmäktig i pensionsförsäkringsfonden. Han tillhörde såväl den socialdemokratiska partistyrelsen som riksdagsgruppens förtroenderåd.
Bernhard Eriksson var son till hemmansägaren Erik Jansson och Johanna Jansson. Från 1903 var han gift med Mina Jansson (f. 1881).
Han är begravd på Grängesbergs kyrkogård.
|
|