I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Michèle Lamont, ett ämne som har väckt många människors intresse genom historien. Michèle Lamont är ett ämne som har studerats flitigt och det har skrivits många böcker och artiklar om genom åren. I den här artikeln vill vi utforska de olika aspekterna av Michèle Lamont, från dess ursprung till dess praktiska tillämpningar i vardagen. Längs dessa linjer kommer vi att upptäcka vad Michèle Lamont är, vilka dess huvudsakliga egenskaper är och varför det är viktigt att ägna tid och uppmärksamhet åt det. Dessutom kommer vi att analysera några av de teorier och debatter som har dykt upp kring Michèle Lamont, såväl som dess inverkan på det nuvarande samhället. I slutändan syftar den här artikeln till att ge en heltäckande och berikande vision av Michèle Lamont, så att läsaren kan utöka sin kunskap och förstå vikten av detta ämne i dagens värld.
Michèle Lamont | |
| |
Född | 15 december 1957[1] (67 år) Toronto[1], Kanada |
---|---|
Medborgare i | Kanada |
Utbildad vid | Universitetet i Paris Ottawa University ![]() |
Sysselsättning | Sociolog, forskare, akademiker[2] |
Befattning | |
Ordförande för American Sociological Association (2017–2017)[3] | |
Arbetsgivare | Princeton University Harvard University[2] |
Utmärkelser | |
Guggenheimstipendiet (1996)[4] Akademiska palmen (2014) Hedersdoktor vid Universitetet i Bordeaux (2017)[5] Erasmuspriset (2017)[6][7] Carnegie Fellow (2019)[2] Fellow of the American Academy of Arts and Sciences (2023)[8] Mainz Gutenbergpris | |
Webbplats | michelelamont.org |
Redigera Wikidata |
Michèle Lamont, född 1957 i Toronto,[9] är en kanadensisk sociolog som innehar Robert I. Goldman-professuren i Europastudier. Lamont är också professor i sociologi och afroamerikanska studier vid Harvard University. Mellan 2016 och 2017 var hon ordförande för American Sociological Association.[9] År 2017 erhöll hon Erasmuspriset och tilldelades tre hedersdoktors-titlar (från Universitet i Ottawa, Université de Bordeaux och Universiteit van Amsterdam).[10][11]
I The dignity of Working Men visar Lamont, via en lång serie intervjuer, på hur lönearbetare "odlar" en sorts alternativ självbild vilken går i strid med det bredare samhällets normer kring vad som konstituerar att "lyckas" i samhället. Istället för rent ekonomiska eller kulturella värden, ser dessa människor snarare sin moral som någonting som särskiljer dem, och understödjer deras självbild. Det handlar bland annat om förmågan att se till att ens familj har "mat på bordet", förmågan till "hederligt" (och ofta mycket slitsamt) förvärvsarbete, att inte exploatera andra, att se till att ens närområde ter sig dugligt och så vidare.[12]
|