Idag är Göteve kyrka ett ämne av stort intresse och relevans i dagens samhälle. Effekten av Göteve kyrka sträcker sig till olika aspekter av det dagliga livet och genererar debatter, forskning och reflektioner inom olika områden. Det är viktigt att analysera Göteve kyrka på djupet för att förstå dess inflytande och hitta möjliga lösningar på de utmaningar det innebär. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna av Göteve kyrka, ta upp dess implikationer i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av detta viktiga ämne. Längs dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i en kritisk analys av Göteve kyrka, för att försöka förstå dess omfattning och projicera dess möjliga konsekvenser i framtiden.
Göteve kyrka | |
Kyrka | |
Göteve kyrka i augusti 2010
| |
Land | ![]() |
---|---|
Län | Västra Götalands län |
Ort | Göteve |
Trossamfund | Svenska kyrkan |
Stift | Skara stift |
Församling | Floby församling |
Koordinater | 58°7′25.68″N 13°24′47.16″Ö / 58.1238000°N 13.4131000°Ö |
Invigd | 1100-talet |
Bebyggelse‐ registret |
21300000002166 |
Göteve kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Floby församling (före 2006 Göteve församling) i Skara stift. Den ligger i den västra delen av Falköpings kommun.
Kyrkan uppfördes under tidigt 1100-tal och virket i långhuset har dendrokronologiskt daterats till år 1092. Kyrkan är uppförd i romansk stil med absid och dubbla läktare och är en av Falbygdens bäst bevarade av denna typ. Den västra delen av långhuset byggdes i början av 1700-talet, men därefter har kyrkorummet knappast förändrats. Sakristian och vapenhuset tillkom troligtvis under 1600-talet. Det nuvarande vapenhuset uppfördes 1918.
Väggar och tak är dekorerade i lantlig barockstil. Takmålningen från 1791 är utförd av Matthias Hasselberg.
Klockstapeln på kyrkogården tillkom på 1600-talet. Den ena av klockstapelns två klockor är från Skärvums kyrka som revs 1759.
Orgeln är tillverkad 1951 av Liareds orgelbyggeri. Den har nio stämmor fördelade på två manualer och pedal. Fasaden är samtida med orgeln och ej ljudande.[2]