Klockstapel

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Klockstapel och utforska alla dess aspekter. Klockstapel är en grundläggande aspekt av det dagliga livet och har genom historien spelat en avgörande roll i samhället. Från Klockstapel har det påverkat hur människor förhåller sig till varandra, till dess inflytande på tekniska och vetenskapliga framsteg. Under de kommande raderna kommer vi att ta en djupgående titt på Klockstapel och hur den har format vår värld på sätt som ofta går obemärkt förbi. Gör dig redo att fördjupa dig i en resa genom komplexiteten och betydelsen av Klockstapel i våra liv!

En typisk öppen klockstapel (det vill säga inte panelklädd eller med väggar) vid Floda kyrka i Södermanland. Här syns därför tydligt klockstapelns grundstruktur i form av en bock.

En klockstapel är en typ av torn och en särskild konstruktion, i form av en galge eller bock, för upphängning av kyrkklockor. Klockstapeln finns främst i Skandinavien, i norra Tyskland (i till exempel Sydslesvig) och i Nederländerna. Den är en utveckling av den sydeuropeiska kampanilen.

Beskrivning

Då kyrkklockor blev vanliga hängdes de antingen i ett torn på själva kyrkan såsom var vanligt i Frankrike och England eller i en huv över dess galvelröste, eller så som i Italien i ett fristående torn, kampanil.

I Sverige hängdes klockorna först oftast i små klocktorn eller huvar på kyrktaken, men i takt med att tyngre klockor blev vanliga blev också klockstaplarna vanliga. De äldsta klockstaplarna hade en konstruktion som torde ha framvuxit hur nordisk träbyggnadstradition och är besläktad med stavverkskonstruktionen.

Två huvudsakliga grundtyper finns:

  • Klockbocktypen har ett antal, vanligen tre grova hjärtstolpar i rad, förstävade genom sneda bjälkar.
  • Klocktornstypen har ett system av resta stolpar, ofta något lutande samman, på en 4- eller 8-kantig plan.

De äldsta klockstaplarna var öppna och stolparna spånklädda men de flesta klockstaplar har i senare tid klätts in med bräder. Huvens form har varierat från enkla eller korsade sadeltak till svängda eller rent barocka former. Spiran bibehölls i reducerad form som ett avslutande krön på huven. Den barocka tornformen blomstrade särskilt i Norrland under 1700-talet.

På 1700-talet blev det åter brukligt att hänga klockorna i kyrkans torn, och i många fall byggdes nya kyrktorn där sådana tidigare saknats. Klockstaplarnas ursprungliga plats var på kyrkogården men lades senare gärna på en höjd i dess grannskap.

Under senare delen av 1900-talet blev det åter vanligt med fristående klockstaplar vid kyrkbyggen. Traditionellt sett har dessa klocktorn vanligen varit uppförda i trä, men i de moderna varianterna förekommer ett bredare urval av material.

Bilder

Se även

Referenser

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 572-73 

Externa länkar