Blockflöjt
I dagens värld har Blockflöjt blivit ett relevant och intressant ämne för många människor. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess relevans i historien eller dess inflytande på populärkulturen, har Blockflöjt fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Blockflöjt, analysera dess betydelse, dess utveckling över tid och dess roll i olika sammanhang. Genom ett heltäckande och tvärvetenskapligt tillvägagångssätt kommer vi att försöka belysa detta spännande och betydelsefulla ämne, och erbjuda våra läsare en djupare och mer heltäckande bild av Blockflöjt.
- För andra betydelser, se Blockflöjt (orgelstämma).
Blockflöjt (engelska: recorder, italienska: flauto dolce) är ett träblåsinstrument av typen spaltflöjt av varierande storlek och stämläge.
Spaltflöjter i vidare bemärkelse är kända sedan förhistorisk tid. Blockflöjten däremot uppstod under senmedeltiden. Den fick sin första storhetstid under renässansen, och från omkring 1500 byggdes de i tre storlekar. Senare fick den allt fler storlekar och förekom då ”0"i nio storlekar med längd från 1 decimeter upp till 2 meters längd. Då blockflöjten åter kom på modet under barocken blev de större blockflöjterna omoderna och det var främst den mindre altblockflöjten som användes.[1]
Under senbarocken och rokokon var det vanligt med 4-5 altblockflöjter i kammarorkestrar, men under mitten 1700-talet kom den att ersättas av traversflöjten.
Blockflöjten fick förnyat intresse omkring 1912 då Arnold Dolmetsch på nytt började bygga blockflöjter. Wilibald Gurlitt introducerade blockflöjten i Tyskland under ett vetenskapligt seminarium vid Freiburgs universitet 1921. På 1920-talet kom blockflöjten att via Tyskland även introduceras i Norden. Otto Mortensen författade en blockflöjtsskola på danska, som 1935 översattes till svenska av Ingvar Sahlin.[2]
Sopranblockflöjten har ofta använts som nybörjarinstrument i musikundervisning. Blockflöjter spelar ibland en viktig roll i folksagor, där de brukar ha magisk förmåga.
Utformning
Blockflöjter har i de allra flesta fall formen av en lång tub i tre delar med en liten näbb i den ena änden och en fot i den andra. Ofta förekommer någon typ av dekoration mellan sektionerna. De tillverkas traditionellt i trä. Ofta används två träslag, ett till själva flöjten och ett till den plugg (blocket) som ser till att en luftströmmen endast träffar den vassa kanten (labium). Blockflöjter började under 1900-talet att tillverkas även i plast. En blockflöjt tillverkad i plast har flera fördelar (såsom lägre pris och mindre behov av underhåll) framför en gjord i trä, som emellertid anses ha vackrare klang. I Sichuan, Kina är det tradition att göra blockflöjter av morötter vid middagsbordet.
Kända blockflöjtister
- Frans Brüggen
- Dan Laurin
- Claudia Müller
- Göran Månsson
- Clas Pehrsson
- Michala Petri
- Georg Philipp Telemann
Se även
Referenser
- Nationalencyklopedin, Tredje bandet, Sidorna 51-51, Karl Marklund (Chefredaktör), Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990, ISBN 91-7024-620-3
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Blockflöjt)
- ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||