Zyklon B

Den här artikeln kommer att utforska Zyklon B i detalj och ta upp dess många aspekter och möjliga implikationer. Zyklon B är ett ämne av stor relevans idag, som har fångat akademiker, experter och allmänhetens uppmärksamhet. Genom en uttömmande analys kommer de olika perspektiven och tillvägagångssätten relaterade till Zyklon B att undersökas, i syfte att ge en komplett och berikande vision om detta ämne. Från dess ursprung till dess inverkan på det samtida samhället, kommer denna artikel att försöka belysa Zyklon B och uppmuntra informerad och eftertänksam debatt.

Uppslagsordet ”Zyklon B” leder hit. För musikgruppen, se Zyklon-B (musikgrupp).
Zyklon B-behållare
Zyklon B-etikett

Zyklon B, eller Zyklon-B, (tyskt uttal:   ( lyssna)) är vätecyanid som är bundet till ett bärämne i pelletsform, var en produkt ursprungligen ämnad som insektsmedel. Denna metod att hantera blåsyra uppfanns av Fritz Haber 1922 och användes för nazisternas massmord i förintelseläger, bland andra Auschwitz och Majdanek, under andra världskriget. När den lufttäta behållaren öppnas avger ämnet cyanvätegas. Zyklon B tillverkades av Degesch, ett företag i IG Farben-koncernen, och såldes med en skarp dofttillsats med syfte att förhindra människor att komma i kontakt med ämnet av misstag. Byrå IV:B4, ledd av Adolf Eichmann, inom Reichssicherheitshauptamt, Nazitysklands säkerhetsministerium, försåg Auschwitz med leveranser av Zyklon B.[1]

Zyklon B provades första gången i avrättningssyfte i Block 11 i Auschwitz den 3 september 1941.[2] Offren var sovjetiska krigsfångar. Vid detta tillfälle var Rudolf Höss, kommendant i Auschwitz, på tjänsteresa och hans ställföreträdare, Karl Fritzsch, övervakade gasningen. Kort därefter företogs en andra gasning och då var Höss närvarande. Efter andra världskriget vittnade Höss skriftligen om att döden inträdde ögonblickligen.[2] Cyanid dödar cellernas mitokondrier, vilket innebär att mitokondrierna inte längre är i stånd att producera den energi som upprätthåller livet.[3] Efter detta inrättades en gaskammare i krematoriet där Zyklon B-kristaller hälldes in genom en lucka. Zyklon B hade tidigare använts i lägret för avlusning av barackinteriörer och kläder.

Under 1942 fick Auschwitz en avgörande roll i nazisternas program för massmord på judar. För detta användes då Zyklon B, medan man i bland annat Bełżec, Sobibór och Treblinka använde kolmonoxid.[4] I Bełżec testades Zyklon B vid ett tillfälle i februari 1942.[5]

Referenser

Noter

  1. ^ Fischel 1998, s. 54.
  2. ^ Arad 1999, s. 9.
  3. ^ Snyder 2011, s. 306.
  4. ^ Arad 1999, s. 104.
  5. ^ Browning & Matthäus 2004, s. 543.

Tryckta källor

  • Arad, Yitzhak (1999) (på engelska). Belzec, Sobibor, Treblinka: The Operation Reinhard Death Camps. Bloomington, Indiana: Indiana University Press. ISBN 0-253-21305-3 
  • Beevor, Antony (2012). Andra världskriget. Lund: Historiska Media. ISBN 978-91-86297-99-2 
  • Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 – March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0 
  • Fischel, Jack, R. (1998) (på engelska). The Holocaust. Westport, Connecticut: Greenwood Press. ISBN 0-313-29879-3 
  • Snyder, Timothy (2011). Den blodiga jorden: Europa mellan Hitler och Stalin. Stockholm: Bonniers. Libris 11957588. ISBN 978-91-85555-11-6