Walmundsö
I den här artikeln ska vi fördjupa oss i den spännande världen av Walmundsö. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling kommer vi att utforska alla relevanta aspekter och aspekter av Walmundsö. Det spelar ingen roll om du är expert på området eller bara börjar bli intresserad av det, den här artikeln ger dig en komplett och detaljerad översikt samt uppdaterad information om Walmundsö. Genom analys, statistik och vittnesmål kommer vi att upptäcka dess verkliga inverkan och relevans i det moderna samhället. Gör dig redo att fördjupa dig i en upptäcktsresa och kunskap om Walmundsö.
| Walmundsö | |
| Gravfält | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Stockholm |
| Kommun | Stockholm |
| Socken | Stockholm |
| Koordinater | 59°19′48″N 18°07′41″Ö / 59.32988°N 18.12809°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fast fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Stockholm 8:1 |
| Information från FMIS. | |
Walmundsö är lämningar efter en förhistorisk boplats och ett gravfält från yngre järnåldern på Södra Djurgården i Stockholm.
Walmundsö är Djurgårdens ursprungliga namn, en senare beteckning var Waldemarsön eller Valdemarsön. Waldemarsudde påminner idag om denna namnhistoria. Valmundsön ägdes 1352 av Clara kloster och blev på 1440-talet kunglig jaktmark (se Kungliga Djurgården).
Troligen var "Walmundsö" namnet på den järnåldersgård som fanns på en höjd ovanför vattnet på Södra Djurgårdens norra sida, strax intill nuvarande Rosendalsvägen. Ett gravfält bestående av åtta synliga fornlämningar från yngre järnåldern (550-1100 e.Kr.) indikerar att här funnits en vikingatida gård eftersom förhistoriska gravfält ofta var placerade intill deras respektive gårdar och byar. Walmundsöns fornlämningar består av tre gravhögar och fem runda stensättningar.
Under järnåldern, före kristnandet, brändes i regel den avlidne på ett av ris hopsamlat bål. De brända benen lades sen ner i ett lerkärl tillsammans med några personliga föremål och begravdes i gårdens ättehage. En av högarna på gravfältet som undersöktes 1930 innehöll brända benknotor, rester av ett lerkärl och en bälthake av järn.
Källor
- Kjellberg, Sven T.; Svensson, Artur och von Malmborg, Boo (1966–1971). ”De kungliga slotten, band 2”. Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. Libris 8207997, sida 323
- Informationstavla på platsen
- Stockholm 8:1, Riksantikvarieämbetet.
