Tyska maden
Frågan om Tyska maden är ett ämne som har skapat stort intresse och kontroverser den senaste tiden. Med olika synsätt och perspektiv har Tyska maden varit föremål för debatt och forskning inom olika kunskapsområden. Från dess påverkan på samhället till dess implikationer på individnivå har Tyska maden fångat akademiker, specialister och vanliga människors uppmärksamhet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Tyska maden, analysera dess relevans och reda ut dess möjliga konsekvenser. Dessutom kommer vi att undersöka hur Tyska maden har format och kommer att fortsätta att forma det nuvarande landskapet, vilket ger en heltäckande bild av detta viktiga ämne.
Tyska maden var tidigare namnet på ett par kvarter, nuvarande kvarteret Dolken på Öster i Jönköping, där tyska invandrade vävare och andra textilhantverkare inom klädesfaktoriet Vantmakeriet i Jönköping bodde. Vantfaktoriet var en förindustriell textilindustri, vilken hade upprättats 1620 enligt ett kungligt plakat, samtidigt med inrättandet av Jönköpings gevärsfaktori för vapentillverkning.
Vantmakeriet var redan från början organiserat som en sammanhållen tillverkning, medan vapenfaktoriet från början var baserat på en bondetillverkning på landsbygden i ett stort geografiskt område och först långsamt övergick till en stadsnäring.
Tyska maden utgjordes ursprungligen av de tidigare två närmaste kvarteren sydost om det dåvarande Torget, nuvarande Hovrättstorget, fram till Breda hamnen, nuvarande Östra torget. Det avgränsades norrut av Kanalgatan och västerut av nuvarande Museigatan. Söderut övergick den i ett låglänt mad- och kärrområde i bland annat kvarteret Diplomaten, som också kom att räknas som Tyska maden. Omkring 1696 var kvarteren indelade i nio respektive sju tomter, och fortfarande 1785 var de kvarteren indelade i nio respektive elva tomter.
Själva Vantmakeriet, som var upprinnelsen till området Tyska maden, upphörde med sin verksamhet i slutet av 1650-talet. Efter nedläggningen utvecklades området till ett mer allmänt hantverksområde, med bland annat metall-, skinn- och trähantverk. Efter en förödande stadsbrand 1790 tog återuppbyggnaden lång tid och området utvecklades under 1800-talet mot att bli en fattigstadsdel med trångboddhet, förfall och sociala konflikter.
Källor
Noter
- ^ Jens Heimdal och Ådel Vestbö Franzén: Tyska madens gröna rum – specialstudier till den arkeologiska undersökningen av kvarteret Diplomaten Kvarteret Apeln, RAÄ 50, Jönköpings stad, Jönköpings läns museum Rapport 2009:4, sidan 10
- ^ Två böcker om stormaktstidens Jönköping på www.svenskhistoria.se, december 2009
- ^ Östra Centrum, Stadsbyggnadskontoret, Jönköpings kommun, sidan 17
- ^ Kvarteret Apeln 29, Arkeologisk rapport 2013:41, utgiven av Jönköpings läns museum
