I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Träkumla kyrka i detalj, och ta upp dess olika aspekter och perspektiv från en holistisk syn. Träkumla kyrka är ett ämne av stor relevans idag, vilket har genererat omfattande debatt och intresse inom olika områden. Under de kommande raderna kommer vi att analysera den historiska bakgrunden för Träkumla kyrka, dess inverkan på det samtida samhället, såväl som de möjliga framtida implikationer det kan få. Vi kommer att fördjupa oss i dess djupaste aspekter, med syftet att erbjuda en heltäckande och berikande vision av Träkumla kyrka, vilket gör att våra läsare kan få en större förståelse och perspektiv på detta mycket relevanta ämne.
Träkumla kyrka | |
Kyrka | |
Land | ![]() |
---|---|
Län | Gotlands län |
Ort | Träkumla |
Trossamfund | Svenska kyrkan |
Stift | Visby stift |
Församling | Stenkumla församling |
Koordinater | 57°33′37.2″N 18°18′46.7″Ö / 57.560333°N 18.312972°Ö |
Invigd | 1200-talet |
Träkumla kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Stenkumla församling i Visby stift. Kyrkan ligger i Träkumla i Träkumla socken på Gotland.
Medeltidskyrkan är byggd av sten och består ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakt avslutat kor i öster. I långhusets västra del finns tjocka murar som var menade att bära upp ett kyrktorn som aldrig fullbordades. Istället för kyrktorn finns en kraftig, hög åttkantig tornspira. I denna ryms en klockvåning med ljudgluggar under skärmtak. På södra sidan finns långhusets spetsbågiga perspektivportal och korets rundbågeportal med medeltida järnsmidesprydd dörr (jämför med kyrkorna Fole och Othem). Vid norra sidan finns en rundbågig portal med enklare utformning, som numera är igenmurad. Fönsteröppningarna är små och få till antalet. Kor, långhus och tornrum täcks invändigt av varsitt tältvalv. Långhus och kor skiljs åt med en smal triumfbåge.
Äldsta delen av nuvarande kyrka är koret som uppfördes vid mitten av 1200-talet. Långhuset (med tornmurar) tillkom under senare hälften av 1200-talet. Enligt en latinsk inskrift invid triumfbågen invigdes kyrkan 1 september 1287 till ära för Jungfru Maria och ärkeängeln Mikael. Inskriften är nästan utplånad. Vid mitten av 1400-talet försågs kyrkorummet med kalkmålningar. Målningarna på långhusets östvägg har bevarats och är utförda av Passionsmästaren. Målningarna har scener ur Olofssagan. I korfönstret finns en ursprunglig glasmålningsruta från medeltiden. I långhuset finns två medeltida sidoaltaren bevarade. Under 1700-talet inreddes nuvarande sakristia i tornrummets sydvästra hörn. Åren 1868–1917 var kyrkan öde och förföll svårt. Vid början av 1900-talet väcktes intresse för sockenkyrkan och 1917 genomfördes en omfattande restaurering. Långhusets västra del fick då sin nuvarande tornspira av trä. Kyrkan restaurerades 1951 efter arkitekt Lennart Thams förslag.