Taisto Mäki

I dagens värld har Taisto Mäki blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Både professionellt och personligt har Taisto Mäki genererat debatter och diskussioner om dess påverkan och inflytande på samhället. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Taisto Mäki varit föremål för studier och forskning som har försökt belysa dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska några grundläggande aspekter av Taisto Mäki och analysera dess roll i olika sammanhang. Från dess koppling till teknik, genom dess relation till kultur och politik, till dess betydelse i vardagen, är Taisto Mäki ett ämne som fortsätter att skapa intresse och reflektion idag.

Taisto Mäki.

Taisto Mäki, född 2 december i 1910 i Helsinge, död 1 maj 1979 i Helsingfors, var en finländsk långdistanslöpare.

Mäki slog igenom vid finländska mästerskapen 1934, då han på 5 000 meter pressade sitt personbästa med en minut till 14.49,2. Följande år löpte han världens tredje snabbaste tid, 14.40,4, men förlorade knappt uttagningen till Berlin-OS 1936. Två år senare, 1938, blev han finländsk mästare i terränglöpning och europamästare på 5 000 meter i Paris med 14.26,8. Senare på hösten detta år löpte han världsrekord på 10 000 meter med 30.02,0.

Året 1939 blev Mäkis bästa. Han satte världsrekord på två engelska mil (8.53,2), tre engelska mil (13.42,4), 5 000 meter (14.08,8), sex engelska mil. (28.55,6) och gick med 29.56,2 som den förste i världen under halvtimmen på 10 000 meter, en tid som väckte enorm uppståndelse världen över. Vintern 1940 företog Mäki med Paavo Nurmi som tränare en PR-turné till USA. Fortsättningskriget satte dock stopp för hans löparkarriär, som även hade inbringat åtta finländska mästerskapstitlar 1934–1940. Han deltog i 11 landskamper och var i yngre år även en ytterst lovande skidlöpare. Fightern Mäki med sitt ständigt soliga humör var publikens förklarade gunstling.

Utmärkelser

  •  Medalj av I klass med guldkors av Finlands Vita Ros’ orden[1]

Referenser

Noter

  1. ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1808.

Källor