I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Stutthof på dagens samhälle. Sedan dess uppkomst har Stutthof fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter och allmänheten och skapat debatter och reflektioner kring dess relevans inom olika områden. Genom historien har Stutthof spelat en avgörande roll för att forma olika aspekter av vardagen, från politik och ekonomi till kultur och underhållning. I denna mening är det väsentligt att på djupet undersöka vilken roll Stutthof har spelat och fortsätter att spela i samhället, liksom dess möjliga konsekvenser för framtiden. Genom omfattande analys kommer vi att försöka bättre förstå räckvidden och inflytandet av Stutthof i den samtida världen, såväl som de potentiella framtidsutsikterna och utmaningarna det innebär för framtiden.
Stutthof | |
Ingången till Stutthof. | |
Plats | Stutthof (dagens Sztutowo) |
---|---|
I bruk | 2 september 1939 – 9 maj 1945 |
Kommendant | Max Pauly Paul Werner Hoppe |
Gaskammare | En gaskammare samt gasvagnar |
Antal döda | 63 000–65 000 |
Befriat av | Röda armén den 9 maj 1945 |
Stutthof (polska Sztutowo) var det första koncentrationslägret som nazisterna lät uppföra i Tyskland utanför 1937 års landgräns (i den före detta Fria staden Danzig), beläget 34 kilometer från Danzig (polska Gdańsk).
I Stutthof, som var i drift från den 2 september 1939 till den 9 maj 1945, mördades cirka 85 000 människor.[1] Från juni 1944 användes lägret som ett utrotningsläger. Planer för ett koncentrationsläger för icke önskvärda polacker och judar skapades redan 1936, och före krigsutbrottet samlade polisen i Danzig uppgifter om judar och personer aktiva i den polska minoriteten. Inom de första veckorna i september 1939 samlade tyskarna in ett stort antal polska intellektuella från Danzig och bland annat Pommern och Kujawy.
I lägret hölls över 110 000 människor. De största grupperna var judar (cirka 50 000) och polacker, huvudsakligen från Danzig, Pommern och Kujawy. Därutöver fängslades personer med olika nationaliteter: ryssar, ukrainare, vitryssar, litauer, letter, ester, tjecker, slovaker, finländare, norrmän, fransmän, danskar, holländare, belgare, tyskar, österrikare, engelsmän, spanjorer, italienare, jugoslaver, ungrare och romer.[2]
Bland Stutthofs satellitläger fanns:
Efter andra världskriget ställdes lägervakter och kapos inför rätta i Polen. Vid den första av de sammanlagt fyra rättegångarna dömdes elva personer, varav fem kvinnor, däribland Jenny Wanda Barkmann och Gerda Steinhoff till döden. De avrättades genom hängning den 4 juli 1946 vid Biskupia Górka inför en folkmassa på flera tusen personer.
|