Stentrast
I världen av Stentrast finner vi en stor mångfald av förhållningssätt, åsikter och perspektiv. Oavsett om det är ur vetenskap, litteratur, politik eller något annat område har Stentrast varit föremål för studier, debatt och reflektion genom historien. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Stentrast, från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle. Vi kommer att analysera de olika teorierna, forskningen och upptäckterna som har bidragit till att utöka vår förståelse av Stentrast, såväl som de kontroverser och utmaningar som den står inför just nu. Genom denna omfattande analys kommer vi att försöka belysa detta relevanta och spännande ämne, och se hur det har format och fortsätter att forma vår värld.
| Stentrast Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare (se text) Muscicapidae |
| Släkte | Stentrastar Monticola |
| Art | Stentrast M. saxatilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Monticola saxatilis | |
| Auktor | Linnaeus, 1766 |
| Utbredning | |
 | |
Stentrast[2] (Monticola saxatilis) är en bergslevande tätting som häckar i södra Europa och nordvästra Afrika.[3] Tidigare placerades den som namnet avslöjar i familjen trastar, men studier har visat att den hör hemma bland flugsnapparna (Muscicapidae). Arten påträffas sällsynt norr om utbredningsområdet, däribland med fem fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Kännetecken
Utseende
Stentrasten är en medelstor (17–20 cm) kompakt trastliknande fågel med kort stjärt. I adult sommardräkt är hanen omisskännlig med sitt gråblå huvud, roströda bröst, undersida och yttre stjärtfjädrar, mörka vingar och vita rygg. Honor och subadulta är mindre slående, med brunvattrad översida och ljusorange vattrad undersida. I flykten ser man på båda könen det mörkbruna mittenpartiet av stjärten som flankeras av de roströda yttre stjärtfjädrarna.
_(48677975812).jpg)
_f_(46527244482).jpg)
Läte
Hanens sång består av en klar, vemodig och melodisk strof som ofta faller i tonhöjd, påminnande om rödvingetrast och koltrast på håll. Den utförs ibland i dalande och mot slutet glidande sångflykt. Bland övriga läten hörs gnissliga "viiht" och smackande "tjack".
Utbredning
Stentrasten häckar i södra Europa och nordvästra Afrika, österut genom Centralasien till norra Kina. Den är en flyttfågel vars hela världspopulation övervintrar i Afrika söder om Sahara. Den är en ovanlig gäst i norra Europa.
Stentrasten i Sverige
Det har observerats fem stentrastar i Sverige. Den första var en juvenil hane som upptäcktes död den 22 november 1954 på Samrealskolans gård i Filipstad i Värmland. Den första levande fågeln sågs i oktober 1988 vid Torneträsk i Abisko, Lappland. Därefter har den setts i juli 1998 i Altersbruk i Piteå, Norrbotten, i tre dagar i maj 1999 i Agunnaryd i Småland samt i slutet av maj 2005 på Utlängan i Blekinge.[4]
Familjetillhörighet
Stentrastarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[5][6]
Ekologi
Stentrasten häckar på branta klippiga sluttningar i torra områden, oftast på en höjd av minst 1 500 meter. Den bygger sitt bo i klippskrevor och håligheter i berg och lägger mellan fyra och fem ägg. Den är en allätare som har en diet av främst insekter och bär.
Status
Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 895 000 och 2,86 miljoner häckande individer.[1]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rufous-tailed Rock-thrush, tidigare version.
Noter
- ^ BirdLife International 2024 Monticola saxatilis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 7 december 2024.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Stentrast, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
Källor
- Clement, P., & Hathway, R. (2000). Thrushes Helm Identification Guides, London ISBN 0-7136-3940-7
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 296. ISBN 978-91-7424-039-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör stentrast.
Wikispecies har information om stentrast.- Läten på xeno-canto.org
|