Småtärna

I dagens värld är Småtärna ett ämne som har fått oöverträffad relevans. Sedan dess uppkomst har Småtärna påverkat hur människor interagerar med varandra, liksom hur olika processer och aktiviteter utförs i samhället. Detta fenomen har väckt stort intresse inom olika områden, från utbildning och teknik till politik och ekonomi. Småtärna har förändrat hur beslut fattas, idéer främjas och affärer bedrivs, vilket genererar en betydande inverkan på människors dagliga liv. Det är därför det är nödvändigt att noggrant analysera detta fenomen och förstå dess omfattning idag.

Småtärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Nära hotad[2]
Status i Finland: Starkt hotad[3]
Adult småtärna i sommardräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteSternula
ArtSmåtärna
S. albifrons
Vetenskapligt namn
§ Sternula albifrons
AuktorPallas, 1764
Utbredning
Synonymer
Sterna albifrons

Småtärna (Sternula albifrons) är den minsta fågeln i familjen måsfåglar (Laridae).[4] Fågeln utmärker sig förutom sin lilla storlek på i häckningsdräkt svart hjässa med vit panna samt gul näbb med svart spets. Den har en vid utbredning och förekommer vid kusttrakter i både Afrika, Europa, Asien och Australien samt på öar i Stilla havet. Den närbesläktade arten amerikansk småtärna liksom persisk småtärna som förekommer kring Indiska oceanen behandlades tidigare som en del av småtärnan.

Utseende och läten

Småtärnan är en mycket liten tärna, den minsta arten inom familjen måsfåglar. Den adulta småtärnan väger i genomsnitt 45 gram, är 21–25 centimeter lång och har ett vingspann på 41–47 cm. Den har långa smala vingar, mycket snabba vingslag och en lång smal näbb. Adult fågel i sommardräkt har en gul näbb med svart spets, orangegula ben, svart hjässa och svart ögonmask. Mellan den svarta hjässan och ögonmasken finns en smal vit kil i pannan.[5]

I vinterdräkt har den svart näbb, benen mindre färgstarka och stora delar av den svarta ögonmasken är borta tillsammans med det främre svarta på hjässan vilket gör att den är mycket vitare i ansiktet i vinterdräkt. Lätena är skarpt och orent: "kr'rit". Ett snabbt tjattrande "kerre-kit kerre-kit kerre-kit..." fungerar både som spel- och varningsläte.[5]

Närbesläktade persisk småtärna, tidigare behandlad som en underart, skiljer sig från småtärna genom en mer rundad vit pannfläck så att den saknar ögonbrynsstreck, kortare och mörkare ben, bredare svart kant på handpennorna samt grå övergump och stjärtmitt. Att skilja dem åt i ungfågelsdräkt och vinterdräkt är mycket svårt, möjligen är persisk småtärna mörkare grå ovan samt en mörk kant på armpennorna.[6]

Även den amerikanska småtärnan har grå stjärt och övergump. Båda arterna har också avvikande läten, där amerikanska småtärnans är gnissligare och persisk småtärna mer påminner om fisktärnan.[7]

Utbredning och systematik

Småtärna i vinterdräkt tillsammans med tofstärna.

Småtärnan häckar i Afrika, Europa, Asien, Australien och på öar i Stilla havet. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. Den delas upp i fyra till sex underarter med följande utbredning:[4]

Underarterna innominata och placens inkluderas ofta i albifrons respektive sinensis.[10]

Till ganska nyligen räknades den närbesläktade amerikansk småtärna (Sternula antillarum) som en underart till småtärna. Den kategoriseras idag som en egen art som i sin tur delas upp i fyra underarter.[11] Likaså persisk småtärna (Sternula saundersi), som häckar från Röda havet till Indien och Sri Lanka, kategoriserades tidigare som underart men behandlas idag som en god art.[4]

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar den i Skåne, på Västkusten, Öland och Gotland och längst norrut i Bottenviken. Den svenska populationen övervintrar i Afrika. Småtärnan var den första fågelarten i Sverige som blev fridlyst, vilket skedde 1912 i Skåne.[12]

Släktestillhörighet

Småtärna matar sin unge.
Ägg av nominatformen S. a. albifrons.

Tärnorna i Sternula fördes tidigare till Sterna men DNA-studier[13] visar att de är avlägset släkt, varför de numera urskiljs i ett eget släkte.

Ekologi

Småtärnan lever på sandstränder och bankar vid stora floder. Boet består av en liten grop i marken. Där läggs upp till tre ägg. Efter 21 dagar kläcks de och ungarna, som är borymmare, lämnar sedan boet inom ett dygn. De blir flygfärdiga efter tre veckor, men fortsätter att bli matade av föräldrarna en vecka till, tills de själva kan fiska genom att göra störtdykningar. Småtärnan söker föda vid kusten, men även i långsamt flytande floder. Födan består av små fiskar, kräftdjur, musslor, snäckor och insekter.

Hot och status

Småtärnans utbredningsområde är mycket stort och dess globala population är stor. Trots att dess utvecklingstrend är negativ så bedöms den inte som hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Vissa länders populationer är dock hotade. I Sverige listades den som sårbar (VU) på 2015 års rödlista, men har efter förnyad kunskap om beståndet nedgraderats till nära hotad 2020.[14] Beståndet i Sverige tros idag bestå av 1260 reproduktiva individer, medan det europeiska beståndet beräknades vid 2000-talets inledning till minst 35 000 par.[15] Världspopulationen uppskattades 2015 till 190 000–410 000 individer.[16]

Namn

Småtärnans vetenskapliga artnamn abifrons betyder "vitpannad", efter latinets albus ("vit") och frons ("panna").[17]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Zwergseeschwalbe, 3 augusti 2005.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Little terndatum=21 augusti 2005.

Noter

  1. ^ Birdlife International 2019 Sternula albifrons . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.1. Läst 26 december 2019.
  2. ^ ”Svensk rödlistning 2020 av småtärna”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Sternula-albifrons-100133. Läst 20 mars 2022. 
  3. ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av småtärna – Sternula albifrons” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.27821. Läst 22 mars 2022. 
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  5. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  6. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  7. ^ Gochfeld, M., Burger, J., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2018). Saunders's Tern (Sternula saundersi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54032 3 januari 2018).
  8. ^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
  9. ^ Gochfeld, M., Burger, J. & Garcia, E.F.J. (2017). Little Tern (Sternula albifrons). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/54031 2017-03-26).
  10. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  11. ^ Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  12. ^ Bengtsson, Kenneth (2008) Fågelfredningens historia i Sverige, Vår Fågelvärld, vol.62, nr.2, sid:22-27
  13. ^ Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469.
  14. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Artfakta om småtärna, ArtDatabanken.
  16. ^ Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från 20150917.
  17. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 254-255. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar

Katalogdata
 • AFD: Sternula_albifrons​​​​ • Dyntaxa: 100133​​ • GBIF: 5789279​​​ • Inaturalist: 144529​ • ITIS: 824126​ • IUCN: 22694656​ • NCBI: 507597​​ • WoRMS: 567480​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 17310BF0FE9BAC8A​​​ • Xeno-canto: Sternula-albifrons​​​​​​