Ämnet Slagfalk är ett av de mest aktuella idag. Med en inverkan som spänner över alla aspekter av samhället har Slagfalk fångat uppmärksamheten hos både experter och vanliga människor. Sedan dess uppkomst har Slagfalk genererat debatter, kontroverser och varit föremål för många undersökningar och studier. Vikten av att förstå och analysera Slagfalk ligger i dess inflytande inom olika områden, inklusive ekonomi, politik, hälsa, teknik och miljö. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska dimensionerna och effekterna av Slagfalk, samt möjliga strategier för att hantera dess utmaningar.
Slagfalk Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Falkfåglar Falconiformes |
Familj | Falkfåglar Falconidae |
Underfamilj | Egentliga falkar Falconinae |
Släkte | Falco |
Art | Slagfalk F. biarmicus |
Vetenskapligt namn | |
§ Falco biarmicus | |
Auktor | Temminck, 1825 |
Utbredning | |
![]() |
Slagfalk[2] (Falco biarmicus) är en stor falk som främst förekommer i Afrika och på Arabiska halvön och som morfologiskt påminner om pilgrimsfalken.[3]
Slagfalken är en stor falk med kroppslängden 43-50 cm och vingbredd 95-105 cm. Den är dock mindre än liknande tatarfalken, med smalare vingar och stjärt. Ovansidan är skiffergrå eller blågrå med mörk tvärvattring. Undersidan är inte lika grovt fläckad som tatarfalkens, istället tvärvattrad och droppfläckad på sidor och byxor. På huvudet syns ett smalt men distinkt mustaschstreck samt rostbrunt på nacke och eventuellt ögonbrynsstreck.[4]
Slagfalken förekommer sällsynt runt Medelhavet men vanligare i Afrika och på den Arabiska halvön. Den delas upp i fem underarter med följande utbredning:[3]
Fågeln har tidigare häckat även i Syrien. Den har tillfälligt påträffats i Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Frankrike, Portugal, Slovenien, Spanien, Förenade Arabemiraten och Ukraina.[5]
Det huvudsakliga bytet är mindre fåglar, vanligen vaktlar och duvor. Det kompletteras med gnagare, fladdermöss, ödlor, insekter, spindlar och skorpioner. Livslängden kan bli upp till 20 år. Den får tre eller fyra ungar per kull.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Populationen i Europa minskar dock och uppskattades 2015 till att endast bestå av 430–840 par.[1]
|