Ämnet Satyagraha är ett av de mest relevanta idag, eftersom det har en betydande inverkan på vårt samhälle. Det finns många aspekter att tänka på när man tar upp detta ämne, från dess historiska ursprung till dess nuvarande implikationer. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och synpunkter på Satyagraha, med syftet att erbjuda en komplett och balanserad syn. Vi kommer att analysera de olika aspekterna som utgör detta ämne, såväl som dess möjliga konsekvenser på den personliga, sociala och politiska sfären. Dessutom kommer vi att undersöka hur Satyagraha har utvecklats över tiden och hur det fortsätter att påverka våra liv idag.
Satyagraha ((|सत्याग्रह, Sanskrit: "Sanningens väg") är en från Indien härstammande filosofi och utövande av icke-våldsmotstånd, utvecklad av Mohandas Karamachand Gandhi (även känd som "Mahatma" Gandhi). Gandhi använde sig av Satyagraha i sin kamp för Indiens självständighet från Brittiska imperiet och även tidigare under sina strävanden i Sydafrika. Satyagraha har influerat andra personer i kampen för mänskliga rättigheter såsom Nelson Mandela och Martin Luther King.
Satyagraha är en ihopskrivning av Sanskritorden Satya som betyder "sanning" och Agraha som betyder "hålla fast vid". För Gandhi innebar satyagraha mer än att bara göra "passivt motstånd". Som han själv sa:
"Sanning (Satya) innebär kärlek medan fasthet (agraha) föder och fungerar därför som en synonym till kraft. Jag började att kalla den indiska rörelsen Satyagraha, det vill säga den kraft som är född av sanning och kärlek eller icke-våld, och gav upp användningen av frasen "passivt motstånd" i samband med det, så mycket att vi även undviker det i engelsk skrift och istället använder ordet "Satyagraha"....
"Jag gjorde åtskillnad mellan passivt motstånd, som förstås och praktiseras i väst, och satyagraha innan jag hade utvecklat läran om den senare till dess fulla logiska och andliga omfattning. Sinnesfrid är en metafor för icke-våld. Jag använder ofta "passivt motstånd" och "Satyagraha" som synonyma termer, men sedan doktrinen Satyagraha utvecklats upphör uttrycket "passivt motstånd" att vara synonymt, eftersom passivt motstånd har godtagit våldsanvändning – som i fallet med suffragetterna – något som bekant kan betraktas som den svagares vapen. Passivt motstånd innebär heller inte nödvändigtvis fullständig respekt för sanningen under alla omständigheter. Det är därför annorlunda än satyagraha i tre ting: Satyagraha är de starkas vapen, det lämnar inget utrymme för våld under några omständigheter alls och det insisterar alltid på sanningen. Jag tror att jag med detta tydligt har klargjort skillnaden."
Gandhi föreställde sig satyagraha inte bara som en taktik att användas vid en akut politisk kamp, utan även som en universell lösning på orättvisa och ondska. Han ansåg att det var lika tillämpligt för storskalig politisk kamp som för enskilda individers privata konflikter och att det bör läras ut till alla.
Han grundade Sabarmati Ashram för att undervisa satyagraha. Han bad utövare av filosofin att följa följande principer (yamas beskrivs i Yoga Sutra):
Vid ett annat tillfälle, anger han sju regler som "viktiga för varje Satyagrahi i Indien":