RPK-6 Vodopad
RPK-6 Vodopad är ett ämne som har skapat stort intresse genom åren. I takt med att samhället utvecklas har RPK-6 Vodopad blivit en grundläggande aspekt av människors liv. Oavsett om det är på personlig, professionell eller akademisk nivå anses RPK-6 Vodopad vara en nyckelfaktor för att förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till RPK-6 Vodopad, från dess ursprung till dess inflytande idag. Genom detaljerad analys vill vi belysa betydelsen och relevansen av RPK-6 Vodopad i vårt moderna samhälle.
| RPK-6 Vodopad RPK-7 Veter | |
| Typ | Ubåtsjaktrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1984 – |
| Används av | Sovjetunionen/Ryssland |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Designbyrån Novator |
| Designdatum | 1976 – 1982 |
| Varianter | 86R, 88R 100RU |
| Specifikationer | |
| Längd | 11 meter |
| Vikt | 5500 kg |
| Diameter | 650 mm |
| Stridsspets | Kärnladdad sjunkbomb (88R) UMGT-1 400 mm målsökande torped (86R och 100RU) |
| Sprängkraft | 10–20 kiloton (88R) |
| Målsökare | Tröghetsnavigering |
| Vapenbärare | Stridsfartyg (Vodopad) Ubåtar (Veter) |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 70–80 km |
RPK-6 Vodopad (ryska: Водопад, ”vattenfall”) och RPK-7 Veter (ryska: Ветер, ”vind”) är två robotsystem utvecklade i Sovjetunionen under slutet av 1970-talet. NATO-rapporteringsnamn för båda är SS-N-16 Stallion.
Förkortningen RPK står för Raketnyj Protivolodotjnaja Kompleks (ubåtsjaktrobotsystem) och finns i två varianter:
- RPK-6 Vodopad på ytfartyg
- RPK-7 Veter på ubåtar
Båda systemen använder sig av samma robotar. Robotarna finns i tre varianter:
- 86R – Variant med en 400 mm målsökande UMGT-1 torped. Torpeden separeras från roboten strax innan nedslag och faller de sista metrarna i fallskärm. När torpeden når vattnet lösgörs fallskärmen och torpeden påbörjar ett förprogrammerat sökmönster.
- 88R – Variant med en atomladdad sjunkbomb.
- 100RU – Förbättrad variant med målsökande torped. Räckvidden är ökad till 100–120 km.
Robotarna utvecklades för att ersätta RPK-3 Metel på ytfartyg och för att ge ubåtar med 650 mm torpedtuber ett alternativ till RPK-2 Vjuga.
Källor
- ”RPK-6/-7 (SS-N-16 'Stallion'/(86R, 88R and 100RU Vodopad/Veder)” (på engelska). Jane's strategic weapon systems. http://articles.janes.com/articles/Janes-Strategic-Weapon-Systems/RPK-67-SS-N16-Stallion86R-88R-and-100RU-Vodopad-Veder-Russian-Federation.html. Läst 8 oktober 2011.[död länk]
- ”SS-N-16 Stallion” (på engelska). Federation of American Scientists. Arkiverad från originalet den 25 september 2011. https://web.archive.org/web/20110925185837/http://www.fas.org/man/dod-101/sys/missile/row/ss-n-16.htm. Läst 8 oktober 2011.
- Jason W. Henson. ”SS-N-16 "Stallion" (Novator RU-100)” (på engelska). Harpoon HeadQuarters. Arkiverad från originalet den 17 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130217034142/http://www.harpoondatabases.com/encyclopedia/Entry1621.aspx. Läst 8 oktober 2011.
- ”РПК-7 Ветер – SS-N-16 STALLION” (på ryska). Отечественная Военная Техника. http://military.tomsk.ru/blog/topic-449.html. Läst 8 oktober 2011.