I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Perusula ur olika perspektiv, med syftet att förstå dess betydelse idag. Vi kommer att analysera dess ursprung, utveckling och återverkningar på samhället, såväl som dess inverkan på olika områden. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer vi att försöka fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Perusula, och undersöka dess implikationer i kultur, ekonomi, politik och andra aspekter av det dagliga livet. Vi kommer också att fördjupa oss i möjliga framtida trender relaterade till Perusula, för att förstå dess långsiktiga inflytande.
Perusula Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Sulfåglar Suliformes |
Familj | Sulor Sulidae |
Släkte | Sula |
Art | Perusula S. variegata |
Vetenskapligt namn | |
§ Sula variegata | |
Auktor | (Tschudi, 1843) |
Utbredning | |
![]() |
Perusula[2] (Sula variegata) är en sydamerikansk fågel i familjen sulor.[3] Den häckar utmed Sydamerikas västkust från Peru till centrala Chile. Beståndet anses vara livskraftigt.
Perusulan är en relativt liten sula med en kroppslängd på 71–76 cm. Den är helvit på huvud, hals och undersida, medan den är brun med vita fläckar på vingar, rygg och övergump. På övre stjärttäckarna och stjärtroten kan dock ses inslag av vitt. Näbben är lilablå och fötterna blågrå.[4]
Vid häckningskolonierna hörs från hanen ljusa tjittrande ljud, från honan olika stönande läten.[5]
Fågeln förekommer utmed Sydamerikas västkust i närheten av Humboldtströmmen. Den häckar från norra Peru (Piura) till centrala Chile (Isla Mocha). Utanför häckningstid sprider den sig norrut till sydvästra Ecuador, sällsynt ända till sydvästra Colombia.[6] Hybridisering har noterats med blåfotad sula i norra Peru,[7] men anses förekomma mycket lokalt och sällsynt.[8]
Traditionellt har familjen placerats i ordningen pelikanfåglar men molekulära och morfologiska studier har visat att denna ordning är parafyletisk.[9]. Därför har sulorna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, skarvar och ormhalsfåglar.[3]
Perusulan häckar på öar i kolonier. Den är sällskaplig året runt. Under födosöket uppträder den ofta med skarvar och pelikaner i flockar på tusentals individer.[10]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
|