I dagens värld har Per Boreman blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Från proffs till amatörer, Per Boreman har fångat uppmärksamheten hos många individer som vill bättre förstå dess betydelse och inverkan på samhället. Genom historien har Per Boreman haft ett betydande inflytande på olika aspekter av vardagen, från kultur till teknik. I den här artikeln kommer vi att undersöka på djupet vilken roll Per Boreman har spelat över tiden, såväl som dess relevans i den moderna världen. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Per Boreman och dess betydelse i den samtida världen.
Per August Johannes Boreman, född 27 augusti 1890 i Haparanda, död 19 juni 1964 i Bromma i Stockholm, var en svensk präst.
Efter studier vid Fjellstedtska skolan i Uppsala blev Boreman student vid Uppsala universitet år 1913. Han blev fil. kand. 1914 och teol. kand. 1919, varefter han prästvigdes 1920 i Stockholm. Samma år blev han kyrkoadjunkt i Hedesunda församling och därefter pastorsadjunkt i Vetlanda församling. År 1922 återvände han till hembygden och tillträdde som komminister i Nederkalix församling. Därefter han till kyrkoherde i Övertorneå församling år 1926 med tillträde 1930 och blev kvar i denna tjänst till och med år 1946. År 1947–1952 var Boreman Svenska Missionssällskapets sekreterare och 1950–1951 kyrkoadjunkt i Vittangi församling.
Boreman, som var uppvuxen i ett östlæstadianskt hem, blev själv en moderat företrädare för denna väckelserörelse i Tornedalen. Han studerade också læstadianismen teoretiskt, exempelvis i Kyrkohistorisk Årsskrift 1916 och i monografier. Många av hans arbeten hade kulturhistorisk prägel och kontextualiserade Lars Levi Læstadius och hans miljö. Mer praktiskt inriktad var Boreman när han översatte och i urval utgav Læstadius' postilla 1956 samt arbetade med psalmöversättningar och psalmbearbetningar, vilket resulterade i en psalmbok på finska. Vidare utgav han en evangeliebok och en kyrkohandbok på samma språk.
Boreman blev ledamot i Svenska Missionssällskapets direktion 1952 och var även styrelseledamot i Stockholms Teologiska Institut. Han var ledamot av Nordstjärneorden.
Han var gift och hade en fosterson, som upptog hans släktnamn.