I den moderna världen har Pelle Ödman blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och förhållanden. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Pelle Ödman tagit en ledande roll i olika aspekter av vårt dagliga liv. Oavsett om det är på arbets-, utbildnings-, kultur- eller socialsfären har Pelle Ödman väckt debatter, reflektioner och motstridiga åsikter. Genom historien har Pelle Ödman markerat viktiga milstolpar och avsevärt påverkat vårt sätt att leva och relatera. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Pelle Ödman, och analysera dess inverkan, utveckling och projektion i framtiden.
Pelle Ödman | |
![]() Pelle Ödman. Xylografi 1880. | |
Född | 12 augusti 1838[1] Åmåls stadsförsamling[1], Sverige |
---|---|
Död | 26 september 1911[1] (73 år) Solna församling[1], Sverige |
Begravd | Solna kyrkogård[2] |
Medborgare i | Sverige[3] |
Utbildad vid | Uppsala universitet ![]() |
Sysselsättning | Poet, lärare, tecknare |
Barn | Anna Ödman (f. 1876) Tycho Ödman (f. 1879) |
Redigera Wikidata |
Nils Petrus (Pelle) Ödman, född 12 augusti 1838 i Åmål, död 26 september 1911 i Stockholm, var en svensk skolman, vitterhetsidkare och reseskildrare.
Ödman genomgick Karlstads läroverk, och avlade 1856 studentexamen. Han blev 1860 filosofie magister vid Uppsala universitet, där han tidigt framträdde som visdiktare och tenorsångare. Sedan 1861 var han medlem av Orphei Drängar och deltog under Oscar Arpi i den första studentsångarfärden med Allmänna Sången till Paris. Han var vidare en av de sex stiftande medlemmarna av Namnlösa sällskapet, inom vilken krets han verkade som rolighetsminister.
Han vistades 1867 för språkstudier i England och Frankrike, antogs 1868 till huvudlärare i franska och engelska vid Göteborgs realgymnasium samt blev lektor i främmande levande språk 1870 vid Härnösands gymnasium och 1877 vid Gävle läroverk.
Efter pensionen 1905 bosatte han sig först i Stockholm, sedermera i Råsunda. Ända till sin död verkade Ödman oförtröttat som skriftställare och föredragshållare. Hans "aftonunderhållningar", av vilka ett urval 1902 kom ut i bokform, var särskilt populära. Som kåsör och reseskildrare vann han popularitet i vida kretsar. Han var en duktig tecknare och han blev under skolåren uppmuntrad för sin talang att rita profilporträtt. Genom lektioner i teckning under studietiden i Uppsala gjorde han sig populär för sina snabbt nedkastade porträtt av studiekamrater. Under exercisen 1858 tecknade han av hela kompaniet med 97 porträtt i profil. På Värmlands nation i Uppsala förvaras 17 porträtteckningar i blyerts av hans nationskamrater vid slutet av 1850-talet. Han tecknade även av beväringslivet på Trossnäs i Värmland i en serie humoristiska teckningar som följdes med dråpliga beskrivande texter. Under sina år i Uppsala arbetade han som teckningslärare vid den Nisbethska skolan.
Han var son till vågmästaren Svante Lorens Ödman och Lisa Johanna Wigelius, och från 1871 gift med Linnéa Sofia Elisabet Helena Tullberg (1848–1912) och far till Anna Linnéa Sofia Ödman och Tycho Ödman. Makarna är begravda på Solna kyrkogård.[4]
|