Tenor

I dagens värld är Tenor ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, påverkan på det nuvarande samhället eller dess inflytande på den kulturella sfären, har Tenor genererat oändliga debatter och diskussioner. Genom åren har det varit föremål för studier och analys av experter inom olika områden, vilket har lett till en mångfald av åsikter och perspektiv på detta ämne. Med sin närvaro i många människors dagliga liv har Tenor visat sig vara en nyckelfaktor i att forma den värld vi lever i. I den här artikeln kommer vi att till fullo utforska effekten och betydelsen av Tenor, och hur det har format vår världsbild.

Röstläge
Högt, oftast kvinnligt
Sopran
Mezzosopran
Alt

Lågt, oftast manligt

Tenor
Baryton
Bas
Tenorens ungefärliga röstomfång med lägsta och högsta ton i notskrift (vänster) samt på ett piano i grönt (höger).
\relative c'' { \new PianoStaff << \new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \time 1/4 c4 | } \new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \clef "bass" c,,4 | } >> }

Tenor (från latinets: 'tenor', uttalas med o- eller å-ljud, av tenere – att bära) är en stämma inom solosång och körsång. Tenor är den högsta herrstämman (om man bortser från kontratenor och sopranist), och motsvarar ett tonomfång mellan c i lilla oktaven och ettstrukna a, möjligen upp till tvåstrukna c (höga c) (en tenore di grazia kan ha ett omfång ända upp till tvåstrukna f, och en heldentenors omfång kan gå ända ned till ass i stora oktaven. Om termens ursprung, se cantus firmus.

Tenor kan också stå för ett musikinstrument med ungefär samma omfång som tenorrösten, till exempel tenorbasun eller tenorsaxofon.

Historia

Historiskt har tenoren genom tiderna utvecklats från en mer barytonfärgad klang under 1600-talet, hos till exempel Monteverdi, först troligen även med falsettklang. Under första halvan av 1800-talet började tenorerna sjunga även de högsta partierna i bröstregistret (tenore rubusto), vilket senare hos till exempel Verdi och Wagner utvecklades till dramatisk tenor och hjältetenor.

Tenortyper

Den klassiskt skolade tenorrösten kan beskrivas efter vilken typ av arior eller sånger som rösten passar bäst till (enligt gängse estetiska och framför allt traditionsbundna normer). Så kan man på italienska tala om tenore leggero (exempelvis Nemorino i Donizettis ”L’elisir d’amore”) tenore di grazia, tenore lirico (lyrisk tenor, exempelvis Faust i Gounods ”Faust”) tenore lirico spinto (exempelvis Pinkerton i Puccinis ”Madama Butterfly”), tenore robusto, tenore drammatico (dramatisk tenor eller hjältetenor - exempelvis Calaf i Puccinis ”Turandot”, på tyska Heldentenor - exempelvis Siegmund i Wagners ”Die Walküre”) och så vidare.

Exempel

Tenore leggero: Juan Diego Florez, Tenore lirico: Luciano Pavarotti, Tenore lirico spinto: Jussi Björling, Tenore spinto: Placido Domingo, Tenore drammatico: Mario del Monaco, Heldentenor: Max Lorenz

Kända klassiska tenorer

Kända tenorer inom andra genrer

Se även

Källor

Noter

  1. ^ "Tenor" i Svenska Akademiens ordbok
  2. ^ "Tenor" i Sohlmans musiklexikon, Band 5, sid 605, 1979

Externa länkar