Leipt
I den här artikeln kommer vi att utforska effekten och relevansen av Leipt i olika sammanhang. Leipt har varit ett studie- och intresseobjekt genom historien och dess inflytande sträcker sig till olika områden och discipliner. Sedan dess uppkomst har Leipt väckt debatter, diskussioner och reflektioner och genererat ett brett spektrum av åsikter och tolkningar. Genom rigorös analys kommer vi att undersöka de många aspekterna av Leipt, dess utveckling över tid och dess betydelse idag. Den här artikeln syftar till att ge en heltäckande och detaljerad bild av Leipt, med syftet att berika och utöka kunskapen om detta ämne.
Leipt (fornvästnordiska Leiptr; ”blixt, ljungeld”), även försvenskat Leipter, är en ”lysande” (ljós) älv i nordisk mytologi. Älven omtalas i Grímnismál 26–28, de så kallade ”flodtulorna”, där den sägs ha sitt upphov i Hvergelmir i Nifelheims mitt. Därefter rinner den genom Midgård för att slutligen falla ned till Hel.
I Andra kvädet om Helge Hundingsbane (Helgakviða Hundingsbana önnur) sägs valkyrian Sigruns bror Dag ha svurit trohetsed till Helge Hundingsbane vid floden Leipt; en ed som han senare bröt.
Källtexterna
Poetiska Eddan
Grímnismál 28
Helgakviða Hundingsbana önnur
Valkyrian Sigruns bror Dag har svurit trohet till sin systers make Helge Hundingsbane, men bryter eden och lönnmördar Helge med spjutet Gungner som han lånat av den svekfulle Oden. När Dag sedan lyser dråpet inför Sigrun utslungar hon en lång förbannelse över honom. Första strofen lyder:
Varför eder svurits vid just ”Leipters vatten” är ovisst. Finnur Jónsson antar att det kan hänga samman med att dess vatten var särskilt klart (ljós, ”lysande”). Även begreppet Unnarsteinn är gåtfullt. Förledet unnr (eller uðr) betyder ”våg, bölja”. Flera översättare har antagit att förledet är ett egennamn. Unnr (Uðr) är i Grímnismál 46 ett namn på Oden, och i Skáldskaparmál 25 och 61 sägs en av Ägirs nio döttrar heta Unnr (Uðr). Odensnamnet har dock s-genitiv, vilket borde ha givit Unns i stället för Unnar.
Snorres Edda
I fjärde kapitlet av Gylfaginning räknar Snorre Sturlasson upp elva av de älvar som finns i flodtulorna i Grímnismál. En av dem är Leipt.
|
I det därpå följande kapitlet ger Snorre dessa älvar den kollektiva benämningen Elivågor; ett begrepp som troligen från början syftat på Norra ishavet.
Namntulorna
Namnet Leiptr förekommer också i namntulornas Á heiti, sjätte strofen.
Källor
- ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: leiptr
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: leiptr
- ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.255.
- ^ Översättning Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.63.
- ^ Finnur Jónsson, De gamle Eddadigte, København 1932, s.68f.
- ^ Översättning Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.139.
- ^ Finnur Jónsson, De gamle Eddadigte, København 1932, s.216.
- ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: unnr, uðr
- ^ Hjalmar Falk, Odensheiti, Kristiania 1924.
- ^ Snorres Edda översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999, s.34. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Eyvind Fjeld Halvorsen, ”Élivágar” i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band 3, 1958, spalt 597f.
- ^ Á heiti.
