K2-21

I världen av K2-21 finns det oändliga aspekter att utforska och upptäcka. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har K2-21 varit föremål för kontroverser, debatt och beundran. I den här artikeln kommer vi att dyka in i de olika aspekterna av K2-21, analysera dess utveckling över tid, dess implikationer i det dagliga livet och dess relevans i ett globalt sammanhang. Genom en uttömmande och detaljerad analys kommer vi att försöka belysa de mest relevanta aspekterna som gör K2-21 till ett ämne av intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder.

K2-21
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildVattumannen[1]
Rektascension22t 41m 12,88625s[2]
Deklination-14° 29′ 20,3492″[2]
Skenbar magnitud ()+12,85[3]
Stjärntyp
SpektraltypM0.0 ± 0.5 V[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+3,54 ± 0,82[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +20,672[2] mas/år
Dek.: -78,914[2] mas/år
Parallax ()11,9662 ± 0,0150[2]
Avstånd272,6 ± 0,3  (83,6 ± 0,1 pc)
Detaljer
Massa0,64 ± 0,11[3] M
Radie0,60 ± 0,10[3] R
Luminositet0,086 ± 0,064[3] L
Temperatur4 043 ± 375[3] K
Metallicitet-0,11 ± 0,13[3] dex
Ålder>1[3] miljarder år
Andra beteckningar
K2-21, EPIC 206011691, TIC 240766850, 2MASS J22411288-1429202, AP J22411288-1429202, Gaia DR3 2596888100773300224, Gaia DR2 2596888100773300224[4][5]

K2-21, även känd som EPIC 206011691, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Vattumannen. Den har en skenbar magnitud av ca 12,85[3] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 11,97[2] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 273 ljusår (ca 84 parsec)från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 3,5 km/s.[2]

Egenskaper

K2-21 är en röd dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass M0.0 V.[3] Den har en massa av ca 0,64[3] solmassa, en radie av ca 0,6[3] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,086[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 000[3] K.

Planetsystem

K2-21 är värd för två kända exoplaneter som upptäcktes 2015 med transitmetoden som en del av Keplers K2-uppdrag.[3] Båda planeterna har betydligt lägre densiteter än jorden, vilket tyder på att de inte är stenplaneter utan bättre beskrivs som mini-Neptunus. Den inre planeten, K2-21b, är mindre tät än den yttre planeten, K2-21c.[6]

K2-21 solsystem[6]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
1,59 +0,52−0,44 M🜨
0,0731 +0,0057−0,0067[3]
9,3238 ± 0,0001
-
88,54 +0,49−0,59°
1,93 ± 0,07 R🜨
c
3,88 +1,22−1,07 M🜨
0,1026 +0,0079−0,0094
15,5017 ± 0,0002
-
89,02+0,33−0,41°
2,25 ± 0,05 R🜨

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, K2-21, 5 april 2024.

Noter

  1. ^ "Finding the constellation which contains given sky coordinates". djm.cc. 2 augusti 2008.
  2. ^ Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  3. ^ Petigura, Erik A.; et al. (2015). "Two Transiting Earth-Size Planets Near Resonance Orbiting a Nearby Cool Star". The Astrophysical Journal. 811 (2) 102. arXiv:1507.08256. Bibcode:2015ApJ...811..102P. doi:10.1088/0004-637X/811/2/102.
  4. ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=K2-21. Hämtad 2025-03-13.
  5. ^ "K2-21". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 24 maj 2023.
  6. ^ El Moutamid, Maryame; et al. (April 2023). "Mass derivation of planets K2-21b and K2-21c from transit timing variations". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 520 (3): 4226–4234. arXiv:2305.11359. Bibcode:2023MNRAS.520.4226E. doi:10.1093/mnras/stad238.