I dagens värld har Jota Leonis blivit ett ämne av stort intresse och relevans. Med tiden har detta ämne varit föremål för debatt, forskning och analys av experter och forskare från olika discipliner. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Jota Leonis spelat en grundläggande roll i mänsklighetens utveckling. I den här artikeln kommer vi att utforska detta spännande ämne på djupet, undersöka dess olika aspekter och dess inflytande inom olika områden. Genom rigorös analys och en omfattande vision kommer vi att försöka belysa detta ämne för att bättre förstå dess betydelse och relevans i dagens värld.
Jota Leonis (ι) | |
![]() | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Lejonet |
Rektascension | 11t 23m 55,45273s[1] |
Deklination | 10° 31′ 46,2195″[1] |
Skenbar magnitud () | 4,00[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | F4 IV[3] |
U–B | +1,420[4] |
B–V | +0,456[4] |
Variabeltyp | Misstänkt[5] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -10,3[6] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +141,45[1] mas/år Dek.: -79,14[1] mas/år |
Parallax () | 41,26 ± 1,16[1] |
Avstånd | 79 ± 2 lå (24,2 ± 0,7 pc) |
Detaljer | |
Massa | 1,62-1,70[3] M☉ |
Radie | 2,1[7] R☉ |
Luminositet | 11,5[3] L☉ |
Temperatur | 6 739[8] K |
Metallicitet | +0,06[8] |
Vinkelhastighet | 16[3] km/s |
Ålder | 1,7[3] miljarder år |
Andra beteckningar | |
78 Leonis, BD + 11 2348, HD 99028, HIP 55642, HR 4399, SAO 99587.[2] |
Jota Leonis (ι Leonis , förkortat Jota Leo, ι Leo) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den östra delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,00[2] och är svagt synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 41,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 79 ljusår (24 parsek) från solen.
Primärstjärnan Jota Leonis är en blå till vit underjättestjärna av spektralklass F4 IV[3]. Den är en spektroskopisk dubbelstjärna, vilket innebär att dess komponenter ligger för nära varandra för att kunna upplösas individuellt med ett teleskop. I det här fallet kan ljus från endast den primära stjärnan detekteras och den behandlas därför som ensam.[3] Den har en massa som är ca 1,65 gånger solens massa och en radie som är dubbelt så stor som solens radie. Den utsänder från dess fotosfär 11,5[3] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 6 740 K.[8]
Den tredje komponenten i trippelstjärnan betecknas Jota Leonis B. Den kretsar kring det centrala paret med en omloppstid på ca 200 år, och efter dess perihelionpassage 1948 växer separationen mellan de två stadigt.[9] Jota Leonis B är liksom solen[10] en huvudseriestjärna av typ G och har en massa ca 8 procent större än solens.[9]