Jota Leonis

I dagens värld har Jota Leonis blivit ett ämne av stort intresse och relevans. Med tiden har detta ämne varit föremål för debatt, forskning och analys av experter och forskare från olika discipliner. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Jota Leonis spelat en grundläggande roll i mänsklighetens utveckling. I den här artikeln kommer vi att utforska detta spännande ämne på djupet, undersöka dess olika aspekter och dess inflytande inom olika områden. Genom rigorös analys och en omfattande vision kommer vi att försöka belysa detta ämne för att bättre förstå dess betydelse och relevans i dagens värld.

Jota Leonis (ι)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLejonet
Rektascension11t 23m 55,45273s[1]
Deklination10° 31′ 46,2195″[1]
Skenbar magnitud ()4,00[2]
Stjärntyp
SpektraltypF4 IV[3]
U–B+1,420[4]
B–V+0,456[4]
VariabeltypMisstänkt[5]
Astrometri
Radialhastighet ()-10,3[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +141,45[1] mas/år
Dek.: -79,14[1] mas/år
Parallax ()41,26 ± 1,16[1]
Avstånd79 ± 2  (24,2 ± 0,7 pc)
Detaljer
Massa1,62-1,70[3] M
Radie2,1[7] R
Luminositet11,5[3] L
Temperatur6 739[8] K
Metallicitet+0,06[8]
Vinkelhastighet16[3] km/s
Ålder1,7[3] miljarder år
Andra beteckningar
78 Leonis, BD + 11 2348, HD 99028, HIP 55642, HR 4399, SAO 99587.[2]

Jota Leonis (ι Leonis , förkortat Jota Leo, ι Leo) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den östra delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,00[2] och är svagt synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 41,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 79 ljusår (24 parsek) från solen.

Egenskaper

Primärstjärnan Jota Leonis är en blå till vit underjättestjärna av spektralklass F4 IV[3]. Den är en spektroskopisk dubbelstjärna, vilket innebär att dess komponenter ligger för nära varandra för att kunna upplösas individuellt med ett teleskop. I det här fallet kan ljus från endast den primära stjärnan detekteras och den behandlas därför som ensam.[3] Den har en massa som är ca 1,65 gånger solens massa och en radie som är dubbelt så stor som solens radie. Den utsänder från dess fotosfär 11,5[3] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 6 740 K.[8]

Den tredje komponenten i trippelstjärnan betecknas Jota Leonis B. Den kretsar kring det centrala paret med en omloppstid på ca 200 år, och efter dess perihelionpassage 1948 växer separationen mellan de två stadigt.[9] Jota Leonis B är liksom solen[10] en huvudseriestjärna av typ G och har en massa ca 8 procent större än solens.[9]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ van Leeuwen, Floor (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752v1 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357 Note: see VizieR catalogue I/311.
  2. ^ "iot Leo -- Spectroscopic binary". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2010-04-07.
  3. ^ Bi, S.-L.; Basu, Sarbani; Li, L.-H. (February 2008). "Seismological Analysis of the Stars γ Serpentis and ι Leonis: Stellar Parameters and Evolution". The Astrophysical Journal. 673 (2): 1093–1105. Bibcode:2008ApJ...673.1093B. doi:10.1086/521575
  4. ^ Rufener, F. (October 1976). "Second catalogue of stars measured in the Geneva Observatory photometric system". Astronomy & Astrophysics Supplement Series. 26: 275–351. Bibcode:1976A&AS...26..275R. Kukarkin, B. V.; et al. (1981).
  5. ^ Kukarkin, B. V.; et al. (1981). Nachrichtenblatt der Vereinigung der Sternfreunde e.V. (Catalogue of suspected variable stars). Moscow, Academy of Sciences USSR Shternberg.
  6. ^ Wilson, R. E. (1953). General Catalogue of Stellar Radial Velocities. Washington D.C.: Carnegie Institute. Bibcode:1953GCRV..C......0W. Retrieved 2009-10-24.
  7. ^ Malagnini, M. L.; Morossi, C. (November 1990), "Accurate absolute luminosities, effective temperatures, radii, masses and surface gravities for a selected sample of field stars", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 85 (3): 1015–1019, Bibcode:1990A&AS...85.1015M
  8. ^ Balachandran, Suchitra (May 1, 1990). "Lithium depletion and rotation in main-sequence stars". Astrophysical Journal, Part 1. 354: 310–332. Bibcode:1990ApJ...354..310B. doi:10.1086/168691.
  9. ^ Fuhrmann, Klaus (2008). "Nearby stars of the Galactic disc and halo - IV". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 384 (1): 173–224. Bibcode:2008MNRAS.384..173F. doi:10.1111/j.1365-2966.2007.12671.x.
  10. ^ "BD+11 2348B". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 9 maj 2017.

Externa länkar