I följande artikel kommer vi att på djupet utforska ämnet Jacques Ignace Hittorff, som har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Jacques Ignace Hittorff skapat ett växande intresse inom olika sektorer, från teknik till medicin, och dess inverkan fortsätter att spridas globalt. På dessa sidor kommer vi att analysera de olika aspekterna relaterade till Jacques Ignace Hittorff, från dess ursprung till dess möjliga framtida implikationer, i syfte att ge en heltäckande vision av detta ämne som är så relevant idag.
Jacques Ignace Hittorff | |
![]() | |
Född | 20 augusti 1792 Köln |
---|---|
Död | 25 mars 1867 (74 år) Paris nionde arrondissement eller Paris |
Begravd | Montmartrekyrkogården |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École nationale supérieure des Beaux-Arts ![]() |
Sysselsättning | Arkitekt, konsthistoriker, arkeolog, byggentreprenör |
Maka | Rose Élisabeth Lepère |
Barn | Isabelle Hittorff (f. 1832) |
Utmärkelser | |
Royal Gold Medal (1855) Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
Redigera Wikidata |
Jacques-Ignace (ursprungligen Jakob Ignaz) Hittorff, född 20 augusti 1792 i Köln, död 25 mars 1867 i Paris, var en fransk arkitekt.
Hittorff kom till Paris 1810 tillsammans med sin vän Franz Christian Gau. Han studerade vid École des beaux-arts i Charles Perciers ateljé. Åren 1822-24 reste Hittorff i Italien (bland annat tillsammans med den danske skulptören Bertel Thorvaldsen och den tyske arkitekten Karl Ludwig von Zanth) där han bland annat kunde ta del av nya rön som pekade på att de antika ruinerna varit bemålade. Hittorff kom att undersöka polykromin under antiken och propagerade för att klassicismen skulle ha mycket färg. Hittorff anses varken ha varit en avancerad tänkare eller talangfull arkitekt men hans idéer fungerade som en katalysator for några viktigare arkitekter som Félix Duban, Henri Labrouste, Louis Duc och Leon Vaudoyer.
|