Jacques Ignace Hittorff

I följande artikel kommer vi att på djupet utforska ämnet Jacques Ignace Hittorff, som har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Jacques Ignace Hittorff skapat ett växande intresse inom olika sektorer, från teknik till medicin, och dess inverkan fortsätter att spridas globalt. På dessa sidor kommer vi att analysera de olika aspekterna relaterade till Jacques Ignace Hittorff, från dess ursprung till dess möjliga framtida implikationer, i syfte att ge en heltäckande vision av detta ämne som är så relevant idag.

Jacques Ignace Hittorff
Född20 augusti 1792
Köln
Död25 mars 1867 (74 år)
Paris nionde arrondissement ​eller ​Paris
BegravdMontmartrekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts
SysselsättningArkitekt, konsthistoriker, arkeolog, byggentreprenör
MakaRose Élisabeth Lepère
BarnIsabelle Hittorff (f. 1832)
Utmärkelser
Royal Gold Medal (1855)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata
Saint-Vincent-de-Paul i Paris.
Gare du Nord i Paris.
Cirque d'hiver i Paris, ritad av Hittorff 1852.
Fontän på place de la Concorde.

Jacques-Ignace (ursprungligen Jakob Ignaz) Hittorff, född 20 augusti 1792 i Köln, död 25 mars 1867 i Paris, var en fransk arkitekt.

Hittorff kom till Paris 1810 tillsammans med sin vän Franz Christian Gau. Han studerade vid École des beaux-arts i Charles Perciers ateljé. Åren 1822-24 reste Hittorff i Italien (bland annat tillsammans med den danske skulptören Bertel Thorvaldsen och den tyske arkitekten Karl Ludwig von Zanth) där han bland annat kunde ta del av nya rön som pekade på att de antika ruinerna varit bemålade. Hittorff kom att undersöka polykromin under antiken och propagerade för att klassicismen skulle ha mycket färg. Hittorff anses varken ha varit en avancerad tänkare eller talangfull arkitekt men hans idéer fungerade som en katalysator for några viktigare arkitekter som Félix Duban, Henri Labrouste, Louis Duc och Leon Vaudoyer.

Hittorffs viktigaste egna verk

Skrifter

  • Restitution du temple d'Empédocle à Sélinonte ou L'architecture polychrome chez les Grecs (1851).
  • Architecture antique de la Sicile (3 volymer, 1826-1830 ; 1866-1867).

Litteratur

  • R D Middleton, Hittorff's polychrome campaign i The beax-arts and nineteenth-century french architecture London 1982

Källor

  1. ^ Jakob Ignaz Hittorf, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 38606.
  2. ^ Jacques Ignace Hittorff, Léonoredatabasen (på franska), Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1303/31, läs online.
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w67370d2, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Union List of Artist Names, 13 december 2016, ULAN: 500013921, läs online, läst: 25 oktober 2018.
  5. ^ European Theatre Architecture, Arts and Theatre Institute, EUTA person-ID: 1798, läst: 9 oktober 2017.
  6. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000700721, läst: 29 januari 2023.
  7. ^ läs online, arch-pavouk.cz , läst: 7 maj 2023.
  8. ^ Dictionary of Art Historians, Dictionary of Art Historians-ID: hittorffj, läst: 23 april 2022.
  9. ^ Union List of Artist Names, 13 december 2016, ULAN: 500013921, läs online, läst: 14 maj 2019.
  10. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000700721, läst: 15 december 2022.