Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Järnvägsparken, som har blivit mycket relevant idag. Från dess ursprung till dess implikationer i dagens samhälle har Järnvägsparken varit föremål för studier och debatt inom olika områden. Genom historien har Järnvägsparken spelat en grundläggande roll i mänsklighetens utveckling, påverkat kultur, politik, ekonomi och människors dagliga liv. Genom detaljerad analys kommer de olika aspekterna av Järnvägsparken, dess betydelse i det aktuella sammanhanget och dess inverkan i framtiden att utforskas.
Järnvägsparken är en stenlagd park i centrala Stockholm vid Vasagatan söder om Stockholms centralstation och norr om Tegelbacken. Parken fick sitt namn 1925.
Den ursprungligen mycket större parken anlades i samband med centralstationens tillkomst på 1870-talet. År 1893 restes i parken en staty över ingenjören Nils Ericson formgiven av skulptören John Börjeson. Nils Ericson hade varit initiativtagare till sträckningen av Sammanbindningsbanan. Statyn står idag framför huvudentrén för Stockholms centralstation. Parken behöll sin ursprungliga utformning fram till 1946, då man påbörjade bygget av en provisorisk viadukt. Den invigdes i juni 1948 och kom till för att avlasta trafiken som tidigare korsade järnvägen i plan. Parken naggades ytterligare då arbetet med tunnelbanan påbörjades 1952, men det var i och med bygget av Centralbron och tillhörande ramper som den fick sitt nuvarande utseende.
Platsen ligger idag omgiven av trafiken. Parken består av stenlagda ytor med enstaka träd och några bänkar i en bullrig miljö. En kakelmosaik, "Idealiserad park" av Olle Nyman, med trädmotiv skall påminna om den forna grönskan.
I mars 2010 gav stadsbyggnads- och fastighetsborgarrådet uppdraget åt fastighetskontoret att hitta ett sätt att skapa en urban marknadsplats där Järnvägsparken ligger. Förebilden är London där bland annat Camden Market och Portobello Road finns.
I parken finns tre konstverk :