Gorgonea Quarta
Världen är full av mysterier och överraskningar, och Gorgonea Quarta är en av dem. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska allt Gorgonea Quarta har att erbjuda, från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle. Med ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att undersöka olika perspektiv och åsikter om Gorgonea Quarta, för att få en komplett och berikande vision. På dessa sidor kommer vi att upptäcka influenserna av Gorgonea Quarta inom kultur, miljö, politik och vetenskap, och erbjuda ett objektivt och kritiskt utseende som gör att vi kan reflektera över dess betydelse i den samtida världen.
| Gorgonea Quarta (ω) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Perseus |
| Rektascension | 03t 11m 17,38161s[1] |
| Deklination | 39° 36′ 41,7014″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,614[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0 III[3] |
| B–V | +1,122[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 6,61[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -26,26[1] mas/år Dek.: +5,40[1] mas/år |
| Parallax () | 11,32 ± 0,23[1] |
| Avstånd | 288 ± 6 lå (88 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,234[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,04[2] M☉ |
| Radie | 19[4] R☉ |
| Luminositet | 144,5[2] L☉ |
| Temperatur | 4 586 ± 18[2] K |
| Metallicitet | -0,10[3] dex |
| Vinkelhastighet | 3,3[4] km/s |
| Ålder | 1,65[2] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| ω Per , 28 Persei , BD + 39 ° 724 , FK5 2667, HD 19656, HIP 14817, HR 947, SAO 56224, WDS J03113 + 3937A [5] | |
Gorgonea Quarta eller Omega Persei (ω Persei, förkortat Omega Per, ω Per) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam jättestjärna[6] belägen i den sydvästra delen av stjärnbilden Perseus. Den har en skenbar magnitud på 4,6[2] och är svagt synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 288 ljusår ( ca 88 parsek) från solen.
Nomenklatur
Omega Persei har det traditionella namnet Gorgonea Quarta,[7] som den fjärde medlemmen av kvartetten kallad Gorgonea syftande på gorgonerna i legenden om Perseus.
Egenskaper
Gorgonea Quarta är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0 III.[3] Den genererar energi genom fusion av helium i sin kärna.[8] Den har massa som är omkring dubbelt så stor som solens massa[2], en radie som är ca 19[4] gånger större än solens och utsänder från sin fotosfär ca 145[2] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 590[2] K.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 , doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ Luck, R. Earle (September 2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", The Astronomical Journal, 150 (3): 23, Bibcode:2015AJ....150...88L, arXiv:1507.01466 , doi:10.1088/0004-6256/150/3/88, 88.
- ^ Soubiran, C.; et al. (2008), "Vertical distribution of Galactic disk stars. IV. AMR and AVR from clump giants", Astronomy and Astrophysics, 480 (1): 91–101, Bibcode:2008A&A...480...91S, arXiv:0712.1370 , doi:10.1051/0004-6361:20078788.
- ^ Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
- ^ "ome Per -- Star", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2017-06-19.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, arXiv:0806.2878 , doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Allen, Richard Hinckley (1899), Star-names and their meanings, G. E. Stechert, p. 334
- ^ Alves, David R. (August 2000), "K-Band Calibration of the Red Clump Luminosity", The Astrophysical Journal, 539 (2): 732–741, Bibcode:2000ApJ...539..732A, arXiv:astro-ph/0003329 , doi:10.1086/309278.
