Numera är Glasögontrana ett relevant ämne som inte lämnar någon oberörd. Den här frågan har fått stort genomslag i samhället, väckt ett brett intresse och är föremål för debatt inom olika områden. Glasögontrana har länge varit föremål för studier och forskning på grund av dess betydelse, och åsikterna om det är varierande och ofta passionerade. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna av Glasögontrana och dess inverkan i olika sammanhang, och erbjuda en bred och detaljerad vision som gör det möjligt för läsaren att bättre förstå denna mycket relevanta fråga.
Glasögontrana Status i världen: Sårbar[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
Familj | Tranor Gruidae |
Underfamilj | Gruinae |
Släkte | Antigone |
Art | Glasögontrana A. vipio |
Vetenskapligt namn | |
§ Antigone vipio | |
Auktor | Pallas, 1811 |
Utbredning | |
![]() | |
Synonymer | |
Grus vipio |
Glasögontrana[2] (Antigone vipio) är en hotad östasiatisk fågel i ordningen tran- och rallfåglar.[3] Arten är fåtalig och minskar i antal.
Glasögontranan är en stor fågel som mäter 115–130 centimeter. Den har rosaaktiga ben, mörkt grå- och vitrandig hals, vit hjässa, svart mörkgrått ansikte med ett rött märke. I övrigt är den mörkgrå. Ungfågeln har brunt huvud och blek strupe. Lätena är högfrekventa och penetrerande.[1]
Glasögontranan häckar i nordöstra Mongoliet, nordöstra Kina och i närliggande område i sydöstra Ryssland. Olika populationer övervintrar på olika platser: vid Yangtzefloden, i Koreas demilitariserade zon i och på ön Kyūshū i Japan. Den har även påträffats i Kazakstan och Taiwan.[1]
Tidigare placerades arten i släktet Grus. DNA-studier visar att sarustranan är nära släkt med prärietrana, brolgatrana och sarustrana,[4] en grupp som är mer avlägset med övriga i släktet. De flesta auktoriteter bryter därför ut dem till ett eget släkte, Antigone.[5] Birdlife Sverige behåller dem dock ännu i Grus.
Fågeln häckar i våtmarker i stäpp- och skogsstäppzonen, gräsrika träsk, fuktiga sävängar och vassfält i breda floddalar samt höglänta myrar. Den föredrar områden där den kan gömma sitt bo i växtlighet och där betestrycket inte är så hårt.[6] Jämfört med japansk trana (Grus japonensis) som den i stort delar utbredningsområde med föredrar glasögontranan genomgående torrare miljöer. Endast honan ruvar äggen, i sydöstra Ryssland i 33-35 dagar.[7] Vintertid frekventerar den sjöar, jordbruksmarker och tillfälligtvis även lerslätter vid kusten.
Idag finns det mellan 3 700 och 4 500 vuxna individer i det vilda. Den är kategoriserad som sårbar (VU) av internationella naturvårdsunionen IUCN och populationstrenden är dalande.[1] Vid naturreservatet i Khinganski i Ryssland pågår ett uppfödnings- och utsättningsprogram utifrån ägg som härstammar ifrån olika zoologiska trädgårdar.
|